Livet alltså...

Jag vet inte vad det är men hösten ska liksom alltid jävlas med mig av nån anledning. Just nu möter jag många motgångar... Men jag överlever alltid. Lite tröttsamt bara... Saker har inte helt gått enligt planen och jag är sjukt besviken.  Idqg är absolut inte min bästa dag...

Tacksam för fina människor i mitt liv iallafall! Som finns och lyssnar och stöttar!

Ibland suger livet

Livet ändå. Jävla svårt. Jävla komplicerat. Hatar alla tankar just nu. Allt blir säkert bra i slutändan men vägen dit var ju förjävla krokig alltså. Så jobbigt. Är förväntansfull. Också tacksam för alla som hjälper och stöttar och finns. Bäst!

Tacksam också för min fyrbenta sambo, hon får trösta idag i frånvaro av andra. Älskar!

Det här med livet...

Ikväll tänker jag. Många tankar. Svåra tankar. Livet alltså. Jävla komplicerad grej. Ibland blir man så trött på det. Trött på allt som stretar emot. Allt som inte går bra. Men ibland älskar man det. Just nu älskar jag inte livet överdrivet mycket kanske. Men det blir bättre. Det måste det. Jag kämpar på! Just nu har jag bara en enda dröm i livet och jag kommer göra allt jag kan för att den ska bli sann! Och även om vägen dit är krokig som fan och ganska dimmig, så har jag allafall kommit en bit på väg. Nervös. Men jag längtar. På ett nervöst sätt. Önskar bara demonerna i min hjärna ville försvinna.

TACK till er som stöttar mig i detta! 💕 TACK bästaste bästa bästis som står vid min sida varenda sekund i detta, som pushar mig som fan och ger mig hopp när jag börjar tappa tålamodet! Som får mig att hålla modet uppe och tro på mig själv! Att jag klarar detta! Så fucking tacksam att ha dig i mitt liv! Love yoooou! 💗💗💗

Tankar tankar tankar...

Ligger i sängen och kan inte sova. Som vanligt. Som alla kvällar. Är så trött. Men det är inte min hjärna. Den går på högvarv. Tusen tankar. Tankar om livet, tankar om framtiden. Tankar om alla planer jag har och allt som ska hända. Känns jobbigt. Lite spännande men jobbigt och svårt... Möter motstånd hela tiden men det är som det är. Så trött.

Snart är semestern slut och vardagen börjar igen. Allvaret. Snart dags att lämna Öland, paradiset, för den där läskiga vardagen hemma... Vill verkligen verkligen verkligen inte åka hem. Hösten smyger sig på. Denna höst känns mest skrämmande. Skrämmande och jobbig. Och jag brukar älska hösten annars.

Nä just nu är livet inte så happy men jag hittade bra visdomsord som får peppa mig på min väg under hösten...

Livet...

Livet alltså... En lurig sak. En svår sak. Ingen dans på rosor. Och mitt liv just nu. Svårt. Försöker förstå mig på det. Vill förstå.

Allting kommer blir bra. Till slut. Det vet jag. Det måste det.

Tålamod asså. Inte min bästa vän. Men nåt jag fått lära mig leva med.

Idag händer det nada på jobbet och då får jag tid att tänka. Inte bra.

Men är iallafall tacksam för dom få i mitt liv som lyssnar och finns där. Tack!

Ibland känns livet hopplöst men ni lyfter mig alltid. Tack!

Tankar om framtiden

Lite inaktiv på sociala medier just nu som ni kanske märker. Men det är mycket nu. Mycket jobb, mycket med nya lägenheten och framförallt, mycket tankar. Tankar om livet, tankar om framtiden. Tankar om allt möjligt egentligen.

Jag har stora planer på gång. Planer som möter lite motstånd emellanåt men jag är fan envis och jag vet vad jag vill så jag ger fan inte upp! Det kan bli tufft som fan men det får vara värt precis allt! För det är det jag vill och så är det bara!

TACK ni som stöttar mig i allt det här! Ni vet vilka ni är! Så jävla glad att ni är med mig!

TACK bästis Mikki för att du alltid lyssnar och stöttar och finns där för mig genom allt detta! Du är bäst!!!

Alla ni andra: Oroa er inte! Det ordnar sig säkert till slut... :) Önskar bara att vägen var lite enklare...

Flyttlasset går...

Oj vilken intensiv vecka! Efter flera månaders intensiva sökande, fullt av lägenhetsvisningar och bidgivningar, blev det så äntligen min tur, tack vare lite flyt, och i måndags skrevs kontraktet. 17 maj går flyttlasset till Rosendal, området där jag tillbringade mina första nästan 9 år i livet. Konstig känsla men spännande att flytta tillbaka dit... Lite extra kul att jag flyttar in i grannhuset till det hus vi bodde i på 90-talet haha. Who could have guessed?

Efter drygt 11 år i min lilla etta, är det till slut dags att uppgradera sig. Helt klart på tiden alltså!

Ska bli skönt att flytta, även om jag kommer sakna min första egna lägenhet, och den härliga omgivningen. Närheten till sjön och den mysiga gården.

Men nu får nån annan chansen att njuta av det istället. Idag var mäklaren på besök, för värdering och samtal. Galet hur mycket jag kommer tjäna på den, sen jag köpte den. Hade jag aldrig trott! Men ja, på 11 år hinner det hända mycket! Uppenbarligen.

Så nu börjar en intensiv period med flyttpackning, städ och flyttkaos.

Spännande, men också lite nervöst.

Men blir säkert bra i slutändan.

Sluta håna Greta

Ja Greta Thunberg ja. Nu har hon inte kommit på tal på ett tag men ändå. Hon är värd att lyftas. Och hyllas. Denna fantastiska tjej! En hjälte enligt mig.

Men inte enligt alla, helt uppenbart! Många är vi som rådiggar denna coola tjej. Men tyvärr är det också många som hatar henne. Så pass att hon hånas och drivs med hejvilt i sociala medier. Men varför? För att hon är funktionshindrad? För att hon är barn till en känd person? För att hon bryr sig om nåt viktigt? För att hon agerar?

Hon är en tonåring. En tonåring som vem som helst. En tonåring som brinner för nåt. Precis som vem som helst. Hon kanske bara råkar brinna för nåt extra extra mycket, vilket är fullt normalt för folk med hennes diagnos. I detta fall råkar det vara miljön, ett känsligt ämne för många. Men varför?

Vi borde alla bry oss mer om miljön, och vad vi gör med den. Vad vi lämnar till våra barn och barnbarn.

Men så har vi klimatförnekarna. Dom finns överallt. Dom som förtränger, som vägrar inse. Som glatt fortsätter flyga, slänga skräp på marken och struntar i sopsortering. Som skrattar åt Miljöpartiet och hånar såna hjältar som Greta Thunberg. En tjej som verkligen gör nåt. För att rädda jorden.

Kanske det helt enkelt bara handlar om avundsjuka. Att ni inte kom på idén först. Eller rädsla. Att ni vet att det hon gör är rätt men ni vägrar inse. Förnekelsen. Läskigt.

Nä jag vet inte jag, men jag blir arg. Arg, ledsen och förbannad, över erat vidriga beteende. Jag blir också orolig, över mänskligheten. Att vi, vuxna människor, med detta beteende, visar för barn att mobbning är helt OK. På riktigt?? Skärpning för fan!

Snälla sluta nu! Sluta upp med erat vidriga beteende! Sluta upp att kasta skit på denna stackars tjej. Hur skulle ni själva känna om det var eran dotter, syster, kusin eller vän? Det är bara fruktansvärt!

Dessutom, att leva med ett funktionshinder är nog jobbigt som det är ändå. Tro mig, jag vet. Det är en kamp, varje dag!

Att då bli offentligt hånad och mobbad, nä fy fan...

Nä för tusan, sluta håna Greta! Det räcker nu! Visa respekt för helvete!

Tack för ordet!

Dom bästa!

Ni vet när man ska sova men ligger och tänker massa massa så man inte kan sova...

Ikväll är en sån kväll... Mycket tankar nu! Om allt möjligt. Om livet, om framtiden, om alla planer jag har, om familjen, vännerna, ja, helt enkelt dom som betyder mest!

Min älskade fina familj. Min starka fina pappa med det stora skägget och sin speciella humor, mina fantastiska systrar som är kloka och duktiga och alltid har så bra tips och råd. Min bedårande systerdotter med sitt smittande skratt, dom härliga blonda lockarna och den busiga blicken. Hon som är allas solstråle och som vi alla älskar mest!

Och så självklart mamma. Min kloka, roliga, fina och helt fantastiska mamma, som jag delade så mycket härligt med, och som jag nu bär med mig i hjärtat konstant. Ibland såpass att hon känns så läskigt levande. Som jag önskar att jag fick krama och prata om livet med.

Och så mina underbara vänner också, dom bästa man kan ha! Som alltid lyssnar, stöttar och finns där, oavsett om jag orkar prata eller inte. Guld värda!

Dessutom har jag äran att ha fått en fantastiskt fin "extra-familj", och det är jag glad över!

Alla dessa fina, dom är bara bäst!!!

Alla dessa stora saker som väntar, är så tacksam för alla som stöttar mig i Det, som finns där, som inte dömer, som uppmuntrar och finns till! Så galet jävla tacksam alltså!

Och nu ska jag få spendera en hel vecka tillsammans med min underbara familj, i en stuga i fjällen, med massa skidåkning och mys!

Tacksamhet! Det är vad jag känner. Livet ger mig käftsmällar gång på gång, men tack vare alla dessa underbara, så orkar jag resa mig upp varje gång!

TACK ni fina fantastiska, NI är om BÄSTA!!! ❤❤❤