Det här med julen...

Jag älskar julen! Det har jag alltid gjort. Är nog mycket tack vare mamma, som var en stor julälskare! I år blir andra julen utan mamma, svårt att förstå... Förra året blev julen så... annorlunda. Den kom och gick och vi firade men inte så mycket mer. Kändes det som. I år kör vi på ordentligt! Och startar upp en ny jultradition. Vi firar julen i pappas nya stuga och det bara måste ju bli bra. En ny tradition men mamma finns alltid alltid med ändå. Nu är vi alla samlade och myser, gör julgodis, slår in julklappar och ja, ni vet, allt det där.

Om två dagar är det julafton. Igen. Fan vad fort det går! Ibland vill jag bara stoppa tiden. Bromsa, stanna upp, andas. Försöka förstå. Sen backa tiden och göra allt som vanligt igen. Laga och reparera. Så som det var. När mamma fanns och kunde göra julen sådär julig som bara mamma kunde.

Men jädrar, tycker vi ändå lyckas rätt så jäkla bra ändå. Mamma ler nog från sin himmel. Hon kan inte annat. Den här julen kommer bli himla fin även om mamma inte är med oss. Men hon sitter däruppe och håller ett öga på oss. För att ge oss den bästa julen vi kan få. Utan henne.

Julen VAR mamma. Mamma VAR julen! Och det är våran plikt att hålla det vid liv. Att hålla mammas julanda vid liv. Och jag tycker faktiskt i år att det går ganska bra.

GOD JUL på er alla därute! Ta vara på varandra och njut av eran tid tillsammans! Det kommer komma en dag när dom minnena är värda mer än guld!

Motgångarna älskar mig

Hösten alltså. Det är nåt med hösten. Det händer alltid nåt stort, som inte är positivt. Inget slår förstås förra hösten, den var värst på alla sätt och vis, men även denna hösten visat upp motgångar i mitt liv. Men jag börjar bli van Haha, mitt liv är präglar av otur och motgångar.

Meeen det som inte dödar gör dig starkare och jag är envis så detta klarar jag helt säkert ändå. Det är motigt nu, det är det helt klart, men jag kämpar på!

Trött konstant också och lättretlig och grinig. Men tack och lov att folk står ut med mig trots det.

Meeen. Snart är det nytt år och då väntar massa spännande nya åtaganden i mitt liv. Nervöst men ändå förväntansfullt. Och säkerligen kanon i slutändan. Tack alla som hittills stöttat mig! Ni är guld värda!

Ni andra får veta i sinom tid så ha tålamod. ;)

Kram och puss och alltihopa! ❤❤❤

Stora saker på g

Spännande saker är på gång att hända i mitt liv. Det behövde tänkas igenom både en och två och typ hundra gånger innan jag fattade beslutet. Ett stort beslut! Men tror det kommer bli bra.

Några har redan nåtts av denna stora nyhet. Och jag lovar att alla så småningom kommer att få veta. 

Känner mig nervös men samtidigt förväntansfull. Men nu när jag bestämt mig hoppas jag på det bästa och vet redan att jag får stöd från flera håll.

Det återstår ännu ett par månader av detta år men jag vet redan nu att 2019 kommer bli ett galet intressant och spännande år. För mig. Åh vad det kommer vara pirrigt. Men jag är fan redo nu!

Varför kan vi inte bara visa respekt?

Detta är nog det enda inlägg jag nånsin kommer att skriva, som handlar om politik.

Det är onekligen mycket sånt nu, när det jättesnart är val. Och ska jag vara ärlig, för min del är det alldeles för mycket politik. Folk kan inte hålla sams och det blir tjafs och bråk och massa diskussioner.

Är du en sån person som gärna skyltar med vad du röstar på, OK gör det då. Men snälla, lägg av och kasta skit på dom andra partierna. Det delas hejvilt massa skämtinlägg och parodiska bilder om partier och partiledare. Det skrattas och dom kallas för det ena öknamnet efter det andra. Varför, undrar jag? Dom är väl lika mycket människor som du och jag? Varför ska dom då bli kallade för "Stolpskott", "Idiot", "Totalt hjärndöd", "Total avsaknad av hjärnceller", "En skruv lös" och ja, ni fattar. Vad är vitsen? Jäkla kränkande beteende. Vad ger er rätten att bete er så?

Jag kommer aldrig nånsin att berätta för nån vad jag röstar på. Men jag har alltid röstat samma och jag kommer fortsätta med det. Och självklart finns det partier vars politik jag inte alls gillar och där jag inte alls håller med. Men jag kan iallafall behärska mig och kallar inte dom för fula ord bara för det.

För mobbning är absolut ingenting jag håller på med. Alla har rätt att få vara den dom är, utan att bli nedtryckta och kallade fula ord. Skitsamma om det är din egen syster eller en känd person.

En del åsikter och tankar ska man helt enkelt hålla för sig själv.

I övrigt hoppas jag att ingen därute röstar på nåt för att nån annan bett dig om det. Det är ditt eget personliga val, kom ihåg det!

Livet rullar på...

Herregud, den här bloggen ligger ständigt nära döden just nu. Måste fan bättra mig!

Eller så är mitt liv inte så spännande helt enkelt haha.

Har egentligen inget spännande att skriva nu heller. Livet rullar på och jag jobbar mest. Sommaren har kommit och gått. Men en kul sommar blev det. Danmarks-resan i början på juni, 2 veckor på Öland i juli och så hade jag en veckas semester förra veckan. Den blev rätt lugn men härligt var det.

Men nu jobbar jag för fullt igen. Känns som jag äntligen hamnat rätt jobbmässigt efter alla inhopp här och där. Men jag väljer att se det positivt och jag har ju fått prova det mesta i jobbväg så jag är ju erfaren och det är ju bra haha.

Så nu är det dags att ta sig an hösten. Ska bli både kul och spännande! Har en del inplanerat under hösten redan nu och det känns himla kul. Särskilt med tanke på senaste året, då det mesta stannat av och det inte hänt så där överdrivet mycket, mer än jobb...

Snart är vi inne i september. Det betyder också att det snart är ett år sen mamma dog. Jösses alltså vad fort det går! Helt sjukt. Och vilket galet overkligt år det varit.

Ser fram emot hösten. Gick miste om i princip hela hösten förra året, så i år ska jag verkligen ta vara på den. Men frågan är ju hur mycket höst det blir efter den här torra sommaren. Känns som det mesta torkat ut redan. Men men, det återstår att se och man får försöka tänka positivt som sagt.

Bjussar på en halvcharmig bild på mig.

Jag är inte skrockfull men...

...det händer mig seriöst alltid nåt på fredagen den 13de. Och igår var inget undantag.

Startade dagen med att jobba 8 timmar. Det gick ändå helt OK, förutom några småincidenter under dagen.

Sen hem och packa det sista, och fixa matsäck och sen gå iväg till bussen. Kom med en tidigare buss men det gör inget. Då hann jag ju in och köpa en dricka på Pressbyrån på stationen.

Tåget kom in tio minuter innan avgång. Så så långt inga problem. Men så stod det kvar. Det skulle gå 19.17 men när klockan blev 19.17 stod tåget fortfarande stilla. Jag förstod ingenting. Klockan hann bli 19.28 innan vi äntligen började rulla. Fick då ganska snart reda på att fördröjningen berodde på ett försenat anslutande tåg. Sen gick resan problemfritt, fick beskåda solnedgången från tågfönstret. Och i Falköping plockade vi in den tiden vi låg efter så förseningen blev till slut bara ett par ynka minuter.

P.g.a. avstängda spår under helgen så var sträckan Vårgårda-Göteborg ersatt med buss.

Väl framme i Vårgårda kliver jag av tåget och där står två bussar som det står "SJ Ersättningsbussar" på. Jag kliver på den ena, säger till chauffören "Göteborg?" och han svarar då: "Ja." så jag går lugnt och sätter mig. Sätter i hörlurarna och kanske var det det som blev mitt fall. Han säger nåt, men jag uppfattar inte allt. Bussen börjar rulla. Först mot Alingsås. I Alingsås kliver alla utom typ 5 personer av. Tre av dom övriga kliver av på hållplatser längs vägen i utkanten av Alingsås. Så kvar på bussen sitter jag och en tjej till. Jag meddelar familjen att snart är jag i Göteborg. Strax efteråt ringer pappa och sen slumrar jag till. Och ögonblicket senare blir jag väckt av den andra tjejer. Hon frågar mig om jag ska till Göteborg och berättar sen att den här bussen kör tydligen inte till Göteborg utan vi skulle ha bytt buss i Alingsås, men han ska nu vända tillbaka till Alingsås.

Han släpper av oss i Alingsås och sen får vi ta oss till Göteborg bäst vi kan själva. Klockan är nu ca 22.50. Jag lyckas se att det går en buss till Göteborg 23.10. Så jag sätter mig vid den utgången. Klockan blir 23.10 men ingen buss kommer. Men ca kvart över kommer en annan buss, så vi frågar honom och han säger då att nästa buss kommer ca 23.40. Jag känner mig halvt uppgiven och så jävla less på allt!

När klockan är ca 23.37 så dyker det upp två bussar. Den ena ska tydligen till Göteborg. Puh ÄNTLIGEN!!! MEN... då uppstår nästa problem. Stationen stänger 23.00 och är låst så vi kommer inte ut till bussarna. Vi är inlåsta! Jag får halvt panik och blir skitstressad. Men tillslut hittar vi en dörr som går att öppna och ena busschauffören släpper in oss via en personslgrind. Bussen  går nästan direkt till Göteborg, med endast ett stopp på vägen och jag kommer till Göteborg ca 00.30, två timmar efter att jag skulle kommit fram!

Världens största eloge till pappa som alltså satt på stationen i Göteborg i två timmar mitt i natten och väntade tålmodigt på mig. Han är bara bäst alltså!

Eftersom pappa inte hade bil den här gången så blev det taxi från stationen.

Nu hoppas jag att jag kan få ersättning för denna resa för det är jag fan värd!

Tips till SJ: Skylta bättre och ge bättre info när ni sätter in ersättningsbussar, så man slipper massa sånt här strul!

Bild från min nästan en timme på bussterminalen i Alingsås.

Mellan vinter och vår

Måste bli bättre på att blogga. Men just nu händer inte så mycket i mitt liv.

Nu i veckan bytte jag arbetsplats, från Café Köppen på Möckelngymnasiet, till Café Ekeby på Komvux. Svårt att säga om det går bra på nya stället efter bara 3 dagar. Men jag hoppas iallafall det blir bra. Saknar dock Köppen för det var sjukt kul! Men, jag var ju bara vikarie så jag visste att det skulle ta slut nån gång...

Och förra veckan var det påsk. Spenderade hela påsken ensam för pappa var på Öland. Jag tog promenader och gjorde cykel-premiär. En mysig men lugn långhelg blev det.

Och en kväll gick jag bort till Östra kyrkogården. Mamma har inte fått nån grav än, men jag tände ett ljus i minneslunden och satt en stund där för att tänka på mamma. Det var en magisk kväll med underbart vacker solnedgång så det var en perfekt kväll att sitta där och samla lite tankar. Tog en runda runt kyrkogården sen också, mamma älskade ju att gå runt där!

Idag har varit en lugn dag och imorrn blir nog likadan. Vi får se helt enkelt, vad som händer...

Kram på er, och massor av kärlek! 💖💖💖

Ett helt halvt år...

Torsdagen den 21 september 2017 var en helt vanlig dag. Jag jobbade i golfkiosken och var ganska glad. Bara över en natt var precis allting förändrat. Det har nu gått 6 månader. Ett helt halvår, sen du vandrade vidare mamma. Att jag i 6 hela månader levt utan dig. Så ofattbart. Dom sista orden du sa till mig den där kvällen, när du låg helt däckad på toagolvet, dom ekar nu i mitt huvud. Varje dag, hela tiden. Till och med på nätterna. Så sömnen blir lidande och jag har svårt att fokusera på jobbet. Jag försöker fortfarande förstå. Varför du, fullt frisk, skulle bli tvungen att gå? Varför du skulle bli tvungen att släppa taget? Varför just du? Jag känner ilska, ångest, frustration. Jag väntar fortfarande på att denna mardröm ska ta slut. Att jag ska vakna upp igen och fortsätta livet. Även fast jag vet att detta är verkligheten. Sanningen. Jag måste lära mig leva utan dig mamma!

Jag önskar att den där sista gången jag såg dig i livet inte var sådär. Att dom sista orden du sa till mig inte skulle bli just dom. Att min sista upplevelse av dig inte skulle bli just den där. Jag önskar att jag hade vetat, då, det jag vet nu, att det var sista gången jag såg dig. Jag önskar att jag hade tagit chansen tidigare, att säga alla dom där sakerna som nu kommer tynga mitt hjärta för alltid.

Jag vill bara skrika rakt ut! Skrika tills min ork tar slut, tills min röst inte längre kan höras. Skrika ut min vrede, min frustration, min förbannade sorg, över hur jävla orättvist det är. Hur jävla fel det är, att du, och så jävla många andra, inte fick leva klart era liv! Alla ni som hade så många framtidsplaner för livet som ni aldrig fick leva.

Men jag kan lova dig mamma, jag ska göra allt, precis allt, för att på ett eller annat sätt, uppleva allt det som du och jag hade planerat. När sommaren kommer ska jag ge mig ut på cykeln och leta kontroller, så som du och jag glatt gjorde så fort det fanns tid över. Jag ska ta ännu en tur i Kristinehamns skärgård och kliva av på en av öarna, som vi pratade om i somras när vi åkte med båten. Jag ska åka till alla dom där andra ställena vi pratade om.

Och i juni drar vi hela familjen till Danmark. Det hade du älskat mamma, du som älskade Danmark! Men du kommer vara med oss ändå, det vet jag.

Det går inte att med ord beskriva hur jävla saknad du är. Hur mycket jag gråter efter dig på nätterna! Men varje natt är du med mig i drömmarna. Och varje morgon gråter jag av smärta för att jag måste lämna drömmen...

Tack mamma, för allt du gjorde och allt du var! Jag saknar dig så obeskrivligt mycket! 💕💕💕

💖 Min mamma lärde mig allt,

förutom att leva utan henne! 💖

Men ibland vill man bara lägga sig ner...

Galet att vi redan är inne i mitten på februari. Snart har jag levt utan mamma i 5 månader. Det är så svårt att fatta. Jag pratade ju med henne nyss. På ett sätt står tiden liksom stilla. Samtidigt som den bara rasar fram. Jag jobbar på. För jag vet att det är vad mamma hade velat. Ja det är fan tungt ibland, men jag kör på! Mamma är liksom med mig.

Får ibland frågan hur jag orkar. Ja hur orkar jag?? Jag orkar inte alltid, det ska sägas, men jag kör ändå! Finns inget alternativ för mig! Jag kommer fortsätta köra på, för det hade gjort mamma stolt! Önskar jag kunde berätta för henne om allt jag gör. Hon lyssnade alltid så entusiastiskt! Hon älskade att höra om mitt jobb, om alla fantastiska projekt och alla härliga människor på mitt jobb! Händer saker nästan varje dag som jag vill berätta om. Och känslan att stå där med luren i handen och mammas nummer på displayen och sen inse att hon inte kommer svara hur många gånger jag än ringer, den känslan går inte att förstå eller förklara, men det händer. Oftare än man kanske tror...

Det händer att jag bara vill lägga mig ner och gråta, att bara strunta i att vara så jävla stark men nån inre kraft i mig reser upp mig varje gång! Som att mammas ande sitter på min axel och säger att jo, lite till orkar du. Men visst fan vill man bara ge upp ibland!

Mamma jag saknar dig varje dag, men jag drömmer om dig varje natt så du är alltid alltid med mig!