torsdag 11 april 2019

Flyttlasset går...

Oj vilken intensiv vecka! Efter flera månaders intensiva sökande, fullt av lägenhetsvisningar och bidgivningar, blev det så äntligen min tur, tack vare lite flyt, och i måndags skrevs kontraktet. 17 maj går flyttlasset till Rosendal, området där jag tillbringade mina första nästan 9 år i livet. Konstig känsla men spännande att flytta tillbaka dit... Lite extra kul att jag flyttar in i grannhuset till det hus vi bodde i på 90-talet haha. Who could have guessed?

Efter drygt 11 år i min lilla etta, är det till slut dags att uppgradera sig. Helt klart på tiden alltså!

Ska bli skönt att flytta, även om jag kommer sakna min första egna lägenhet, och den härliga omgivningen. Närheten till sjön och den mysiga gården.

Men nu får nån annan chansen att njuta av det istället. Idag var mäklaren på besök, för värdering och samtal. Galet hur mycket jag kommer tjäna på den, sen jag köpte den. Hade jag aldrig trott! Men ja, på 11 år hinner det hända mycket! Uppenbarligen.

Så nu börjar en intensiv period med flyttpackning, städ och flyttkaos.

Spännande, men också lite nervöst.

Men blir säkert bra i slutändan.

söndag 7 april 2019

Sluta håna Greta

Ja Greta Thunberg ja. Nu har hon inte kommit på tal på ett tag men ändå. Hon är värd att lyftas. Och hyllas. Denna fantastiska tjej! En hjälte enligt mig.

Men inte enligt alla, helt uppenbart! Många är vi som rådiggar denna coola tjej. Men tyvärr är det också många som hatar henne. Så pass att hon hånas och drivs med hejvilt i sociala medier. Men varför? För att hon är funktionshindrad? För att hon är barn till en känd person? För att hon bryr sig om nåt viktigt? För att hon agerar?

Hon är en tonåring. En tonåring som vem som helst. En tonåring som brinner för nåt. Precis som vem som helst. Hon kanske bara råkar brinna för nåt extra extra mycket, vilket är fullt normalt för folk med hennes diagnos. I detta fall råkar det vara miljön, ett känsligt ämne för många. Men varför?

Vi borde alla bry oss mer om miljön, och vad vi gör med den. Vad vi lämnar till våra barn och barnbarn.

Men så har vi klimatförnekarna. Dom finns överallt. Dom som förtränger, som vägrar inse. Som glatt fortsätter flyga, slänga skräp på marken och struntar i sopsortering. Som skrattar åt Miljöpartiet och hånar såna hjältar som Greta Thunberg. En tjej som verkligen gör nåt. För att rädda jorden.

Kanske det helt enkelt bara handlar om avundsjuka. Att ni inte kom på idén först. Eller rädsla. Att ni vet att det hon gör är rätt men ni vägrar inse. Förnekelsen. Läskigt.

Nä jag vet inte jag, men jag blir arg. Arg, ledsen och förbannad, över erat vidriga beteende. Jag blir också orolig, över mänskligheten. Att vi, vuxna människor, med detta beteende, visar för barn att mobbning är helt OK. På riktigt?? Skärpning för fan!

Snälla sluta nu! Sluta upp med erat vidriga beteende! Sluta upp att kasta skit på denna stackars tjej. Hur skulle ni själva känna om det var eran dotter, syster, kusin eller vän? Det är bara fruktansvärt!

Dessutom, att leva med ett funktionshinder är nog jobbigt som det är ändå. Tro mig, jag vet. Det är en kamp, varje dag!

Att då bli offentligt hånad och mobbad, nä fy fan...

Nä för tusan, sluta håna Greta! Det räcker nu! Visa respekt för helvete!

Tack för ordet!


lördag 23 februari 2019

Dom bästa!

Ni vet när man ska sova men ligger och tänker massa massa så man inte kan sova...

Ikväll är en sån kväll... Mycket tankar nu! Om allt möjligt. Om livet, om framtiden, om alla planer jag har, om familjen, vännerna, ja, helt enkelt dom som betyder mest!

Min älskade fina familj. Min starka fina pappa med det stora skägget och sin speciella humor, mina fantastiska systrar som är kloka och duktiga och alltid har så bra tips och råd. Min bedårande systerdotter med sitt smittande skratt, dom härliga blonda lockarna och den busiga blicken. Hon som är allas solstråle och som vi alla älskar mest!
Och så självklart mamma. Min kloka, roliga, fina och helt fantastiska mamma, som jag delade så mycket härligt med, och som jag nu bär med mig i hjärtat konstant. Ibland såpass att hon känns så läskigt levande. Som jag önskar att jag fick krama och prata om livet med.

Och så mina underbara vänner också, dom bästa man kan ha! Som alltid lyssnar, stöttar och finns där, oavsett om jag orkar prata eller inte. Guld värda!

Dessutom har jag äran att ha fått en fantastiskt fin "extra-familj", och det är jag glad över!

Alla dessa fina, dom är bara bäst!!!

Alla dessa stora saker som väntar, är så tacksam för alla som stöttar mig i Det, som finns där, som inte dömer, som uppmuntrar och finns till! Så galet jävla tacksam alltså!

Och nu ska jag få spendera en hel vecka tillsammans med min underbara familj, i en stuga i fjällen, med massa skidåkning och mys!

Tacksamhet! Det är vad jag känner. Livet ger mig käftsmällar gång på gång, men tack vare alla dessa underbara, så orkar jag resa mig upp varje gång!

TACK ni fina fantastiska, NI är om BÄSTA!!! ❤❤❤

lördag 22 december 2018

Det här med julen...

Jag älskar julen! Det har jag alltid gjort. Är nog mycket tack vare mamma, som var en stor julälskare! I år blir andra julen utan mamma, svårt att förstå... Förra året blev julen så... annorlunda. Den kom och gick och vi firade men inte så mycket mer. Kändes det som. I år kör vi på ordentligt! Och startar upp en ny jultradition. Vi firar julen i pappas nya stuga och det bara måste ju bli bra. En ny tradition men mamma finns alltid alltid med ändå. Nu är vi alla samlade och myser, gör julgodis, slår in julklappar och ja, ni vet, allt det där.

Om två dagar är det julafton. Igen. Fan vad fort det går! Ibland vill jag bara stoppa tiden. Bromsa, stanna upp, andas. Försöka förstå. Sen backa tiden och göra allt som vanligt igen. Laga och reparera. Så som det var. När mamma fanns och kunde göra julen sådär julig som bara mamma kunde.

Men jädrar, tycker vi ändå lyckas rätt så jäkla bra ändå. Mamma ler nog från sin himmel. Hon kan inte annat. Den här julen kommer bli himla fin även om mamma inte är med oss. Men hon sitter däruppe och håller ett öga på oss. För att ge oss den bästa julen vi kan få. Utan henne.

Julen VAR mamma. Mamma VAR julen! Och det är våran plikt att hålla det vid liv. Att hålla mammas julanda vid liv. Och jag tycker faktiskt i år att det går ganska bra.

GOD JUL på er alla därute! Ta vara på varandra och njut av eran tid tillsammans! Det kommer komma en dag när dom minnena är värda mer än guld!


onsdag 24 oktober 2018

Motgångarna älskar mig

Hösten alltså. Det är nåt med hösten. Det händer alltid nåt stort, som inte är positivt. Inget slår förstås förra hösten, den var värst på alla sätt och vis, men även denna hösten visat upp motgångar i mitt liv. Men jag börjar bli van Haha, mitt liv är präglar av otur och motgångar.

Meeen det som inte dödar gör dig starkare och jag är envis så detta klarar jag helt säkert ändå. Det är motigt nu, det är det helt klart, men jag kämpar på!

Trött konstant också och lättretlig och grinig. Men tack och lov att folk står ut med mig trots det.

Meeen. Snart är det nytt år och då väntar massa spännande nya åtaganden i mitt liv. Nervöst men ändå förväntansfullt. Och säkerligen kanon i slutändan. Tack alla som hittills stöttat mig! Ni är guld värda!

Ni andra får veta i sinom tid så ha tålamod. ;)

Kram och puss och alltihopa! ❤❤❤


söndag 16 september 2018

Stora saker på g

Spännande saker är på gång att hända i mitt liv. Det behövde tänkas igenom både en och två och typ hundra gånger innan jag fattade beslutet. Ett stort beslut! Men tror det kommer bli bra.

Några har redan nåtts av denna stora nyhet. Och jag lovar att alla så småningom kommer att få veta. 

Känner mig nervös men samtidigt förväntansfull. Men nu när jag bestämt mig hoppas jag på det bästa och vet redan att jag får stöd från flera håll.

Det återstår ännu ett par månader av detta år men jag vet redan nu att 2019 kommer bli ett galet intressant och spännande år. För mig. Åh vad det kommer vara pirrigt. Men jag är fan redo nu!


fredag 31 augusti 2018

Varför kan vi inte bara visa respekt?

Detta är nog det enda inlägg jag nånsin kommer att skriva, som handlar om politik.

Det är onekligen mycket sånt nu, när det jättesnart är val. Och ska jag vara ärlig, för min del är det alldeles för mycket politik. Folk kan inte hålla sams och det blir tjafs och bråk och massa diskussioner.

Är du en sån person som gärna skyltar med vad du röstar på, OK gör det då. Men snälla, lägg av och kasta skit på dom andra partierna. Det delas hejvilt massa skämtinlägg och parodiska bilder om partier och partiledare. Det skrattas och dom kallas för det ena öknamnet efter det andra. Varför, undrar jag? Dom är väl lika mycket människor som du och jag? Varför ska dom då bli kallade för "Stolpskott", "Idiot", "Totalt hjärndöd", "Total avsaknad av hjärnceller", "En skruv lös" och ja, ni fattar. Vad är vitsen? Jäkla kränkande beteende. Vad ger er rätten att bete er så?

Jag kommer aldrig nånsin att berätta för nån vad jag röstar på. Men jag har alltid röstat samma och jag kommer fortsätta med det. Och självklart finns det partier vars politik jag inte alls gillar och där jag inte alls håller med. Men jag kan iallafall behärska mig och kallar inte dom för fula ord bara för det.

För mobbning är absolut ingenting jag håller på med. Alla har rätt att få vara den dom är, utan att bli nedtryckta och kallade fula ord. Skitsamma om det är din egen syster eller en känd person.

En del åsikter och tankar ska man helt enkelt hålla för sig själv.

I övrigt hoppas jag att ingen därute röstar på nåt för att nån annan bett dig om det. Det är ditt eget personliga val, kom ihåg det!