Depressionspandemin 2021

Blä! Så trött på Corona nu. Så trött på allt prat om Corona. Överallt och hela tiden. Så trött på alla självutnämnda experter som tror dom vet mer än dom utbildade proffsen. Så trött på alla diskussioner och tjafs om olika strategier. Så trött på att man inte får klaga på att man är trött på allt med Corona. Så trött på att man blir kallad nonchalant och att man inte skulle ta viruset på allvar bara för att man försöker fokusera på annat för att själv inte gå under.

Så trött på all denna jävla ofrivilliga ensamhet. Så trött på att vara så sjukt deprimerad.

Som jag skrivit förut: Även när vi får kontroll på viruset och kan börja leva som vanligt, så kommer faran långt ifrån vara över. Då kommer den nya pandemin: Depressionspandemin. I värsta fall självmordspandemin. Den är jag klart mer rädd för. Särskilt för egen del.

Dessa senaste 9 månader har knäckt mig totalt. Jag har ändå ett jobb att gå till men ensamheten i övrigt har förstört mitt psyke så mycket. Nu orkar jag knappt jobba men gör det ändå.

Jag känner inte för att hålla tyst om det. Jag vill lyfta det. Viktigt jävla ämne.

Tänk att det här året är slut snart. Det här jäkla skitåret.

Snart kommer julen också. Jag brukar längta men som med allt annat i år så känns det annorlunda. Även om julen för mig kommer bli i princip som vanligt. Kan ändå inte känna nån direkt längtan.

Kanske för att vägen dit i år är så annorlunda. Just nu är ju alla dagar så menlösa ärligt talat. Man går till jobbet och sen kommer man hem och gör absolut ingenting. Tiden går men dagarna fylls inte med nåt vettigt alls.

Träffar familjen ibland på helgerna men annars inte mycket spännande.

Ta hand om varandra hörrni! Hör av er till era nära och kära! Kontakta dom ni känner som är ensamma. Det kan betyda allt för dom. Mer än vad ni anar.

Jag saknar alla mina fina vänner som jag inte träffar så mycket nu som jag önskar att jag gjorde! Jag saknar er och längtar tills vi ses, tills jag orkar träffa er igen. Tack för att ni finns!

Hösten...

Har snart sett varenda sorglig film som finns tror jag. Vilken knasig helg egentligen... Eller ja, hela veckan. Typ hela oktober...

Bakade lite idag för att försöka muntra upp mig själv lite iallafall. Men sen åt jag för många muffins så fick ligga däckad med magknip hela eftermiddagen haha. Det går bra nu.

Man får väl trösta sig med att det är övergående iallafall. Såhär är livet liksom. Upp och ner.

Tack till alla som finns där och stöttar! Som bara finns till! Snart kommer bättre tider, det gör det alltid.

Hoppas på lite snö snart också för det muntrar upp mig lite iallafall!

Var rädda om er och ta hand om varandra!

Ön!

Idag saknar jag Öland. Saknar att lyssna på havets brus och vindarnas sus. Vågskvalpet. Solnedgångarna. Ölandsljuset. Lukten. Cykelturerna. Allt det vackra fina underbara! Längtan känns lång men förhoppningsvis blir vintern fin med massa snö och sol. Och skidåkning. Då kan jag sen snart njuta av Öland igen.

Det här med hösten...

Jag älskar hösten! Så vackra färger och allt. MEN... Mentalt är den fruktansvärt jobbig! Händer alltid jobbiga grejer på hösten. Inte bara en sak heller. Dom avlöser varann. Men inte i år. I år kommer allt på en och samma gång. Staplas liksom på varann. Och jag ska försöka hålla det stadigt så allt inte rasar. Inte lätt mina vänner. Hur mycket skit ska en människa behöva ta på en och samma gång??

Det enda jag vill nu är att få se en ljusning. Men men. Den kommer väl den med. Nån gång.

Är iallafall galet tacksam för alla fina vänner i mitt liv! Och familjen! Idag fick jag en härlig fin dag med fina vänner i Karlstad! Så tacksam! Fick skratta en skvätt och busa lite med världens sötaste bebis. Fotograferingen jag planerat fick utebli p.g.a. skitväder men men. Man kan inte få allt. Fick ett litet ljus mitt i allt mörker iallafall och det var underbart!

Tack för idag! Tack till er, och tack till ALLA, som gör mitt liv lite ljusare! Love you aaaaallll!!! 💕💕💕

Hej hej höst!

Nu kommer den smygande. Hösten 2020. Corona-hösten. Jag hoppas fortfarande att det stora stora jag hade planerat för våren kan ske i höst. Är så less på väntan. Så less på alla hinder som jämt ska komma i vägen.

Idag tänker jag mycket. På det året som varit hittills. På framtiden. På livet i stort.

Ledig måndag som delvis spenderats vid sjön. Där tänker jag bäst.

Tack till alla er som finns där. I vått och torrt. Nu är bäst!

3 år snart...

September är här igen. Den där svåra månaden. Månaden när min mamma togs ifrån mig. Om exakt 3 veckor har det gått 3 år. Känns fortfarande som 3 månader. Livets lotteri alltså.

Vi hade så mycket inplanerat att göra. Jag och mamma. Känns ibland som att jag fortfarande väntar på henne för att få göra allt det där.

Tack mamma för att du var du! Saknar dig varje jävla dag!

Vad är vitsen?

Nej jag kanske inte borde skriva detta inlägg. Ja jag vet att det kanske blir tjatigt. Men vet ni hur sårad min redan trasiga själ blir av allt detta?

Vad är det som är så fantastiskt häftigt och tillfredsställande med att trycka ner en annan människa? Att håna och hata nån så mycket? Var vill man komma då?

Jag vet att dom människor jag vill nå ut till aldrig kommer läsa detta så egentligen rätt menlöst att skriva.

Men jag måste få skriva det ändå.

Jag blir nog aldrig kvitt detta.

Tycker det kunde räcka med dom hjärnspöken jag redan har.

Var försiktiga ute på era sociala medier. Folk är brutala! Brutalt elaka och totalt hänsynslösa.

Jag borde inte ta åt mig jag vet. Särskilt inte när det är för mig helt okända personer som skriver elakheter. Men hur ska jag kunna bygga upp mitt redan sårade självförtroende när det finns folk som jobbar hårt för att bryta ner det igen?

Jag vet inte jag. Vill bara bli respekterad!

En regnig dag på Öland

Idag regnar det och pappa är med sina tågnördskompisar så här sitter jag ensam i stugan. Utan wifi och typ inga kanaler på TV:n. Rastlös redan nu. Hur ska detta sluta?? 😂😂

Snart är alla korsord färdiglösta och patienserna jag kan har jag redan tröttnat på. 🙄

Hoppas det slutar regna snart så jag kan ta en promenad iallafall. 🤩

Jag är för rastlös för sånt här. 🤣🤣

Men men. Vi har det bra annars så jag klagar absolut inte! Skönt att vara här och få en extra vecka härnere innan hösten gör sitt intåg. 😎

Hoppas allt är bra med er alla! 💗

Mer kärlek och mindre hat, är det för mycket begärt?

Förra veckan blev jag uthängd på Facebook. I en stor grupp. Folk fortsatte hoppa på mig och kalla mig idiot trots att jag förklarade och bad om ursäkt.

Och imorse fick jag ett extremt otrevligt meddelande. Inte första gången och definitivt inte heller sista.

Ja jag blev ledsen. Jag blir ledsen. Jag är sån. Jag kommer över det så småningom men ledsen blir jag.

I hela mitt liv har jag blivit behandlad illa.

Att inte bli sedd, inte bli hörd, få självförtroendet sargat, det är vardagsmat för mig. Fortfarande idag.

Spenderade ikväll en timme på kyrkogården. En timme gråtandes. I min ensamhet.

När ska jag få bli kvitt alla dessa hårda och nedtryckande ord? När ska jag få känna mig trygg med mitt liv? När ska jag slippa all inre stress?

Snälla visa varandra mer kärlek! Du vet inte vad den människan går igenom. Ingen ser mina tårar varje kväll. Ingen hör mina snyftningar i natten. När allt i mig skriker efter sömn. Men min hjärna vill bara gråta.

Tack och lov har jag folk som bryr sig! Er vill jag tacka. För att ni lyfter mig!

En dag blir det min tur! En dag ska mitt liv vända, en dag ska jag också bli lycklig.

Rastlösheten...

Alltså denna rastlöshet. Gör mig galen snart! Så jävla less på detta nu alltså...

Ge mig tillbaka mitt liv! Det jobbet som var roligt! Dit jag älskade att gå! Där jag trivdes! 

Mina bffs som jag älskar att hänga med. Min syster i Göteborg som jag ju vill fira nu när hon fyllt 30. Och se hennes nya hem.

Snälla ge mig tillbaka allt det där! Vill inte ha mitt gamla liv som jag sparkat iväg för gott... Men som jag nu tydligen ofrivilligt fått tillbaka. Varför??

Ibland undrar jag allt varför livet straffar mig så hårt jämt... Men det finns väl en mening med allt...

Rastlöshetens tid

Semester och virustider! Hur rastlös kan en människa bli?? Till och med less på mina promenadstråk haha. Samma samma hela tiden. Och lika ensam varje gång också haha. Docl många andra ute och går men jag är ju dock utan sällskap. Men Ja, dom är väl lika rastlösa som mig får man gissa. Så dom promenerar i samma stråk.

Så jävla rastlös så jag söker attention genom Facebook haha hur tragisk är man?? Blir t.o.m. ledsen när ingen responsar för dom antagligen har bättre saker för sig! Livet...

Jag vill åka till Karlstad! Hänga med mina bffs. Jag vill åka till Eskilstuna. Hänga med syster och systerdotter. Jag vill åka till Göteborg. Hänga med min andra syster. Som jag inte träffat sen jul.

I övermorgon är min semester slut. Vet inte ens var jag kommer hamna då. Jobbsituationen just nu är ju ingen dröm precis. Så jävla less!

Har blivit så jävla deprimerad. Mitt självförtroende har typ sjunkit ner till noll igen. Man försöker ju hålla god ton liksom men alltså. Fy fan!

Livet måste ju rulla på trots allt. Men jag saknar allt det som ger mitt liv mening! Pallar inte längre.

Ännu en påsk, ännu en barnlös högtid

Ja dags igen då! Påsk igen! Ännu en högtid. Ännu en gång utan en egen familj. Utan egna barn. Och i år kan jag inte ens träffa mina systrar och systerdotter. Ja det suger! Klart det gör!

Varje år sörjer jag lite lite mer att den egna lilla familjen jag önskar mig fortfarande inte finns. Varje år gråter jag i min tysthet över det jag saknar mest av allt!

Dessutom skulle jag i år ha varit i fjällen och firat påsk. Var så taggad! Nu är jag bara ledsen! Ledsen för allt som måste ställas in. Ledsen för att jag inte får träffa och umgås med dom jag vill! Ledsen för att mitt liv just nu inte ser ut så som jag önskar.

Men jag och Luna önskar iallafall alla en Glad Påsk!

Ensamheten är ändå det värsta...

Det jäkla viruset skrämmer mig inte så mycket som alla omständigheterna runt omkring det. Folks panik skrämmer mig mer. Och den ofrivilliga ensamheten skrämmer mig extremt mycket.

Ensamheten gör mig galen! Träffar ju knappt folk på jobbet ens haha.

Saknar att kunna träffa vem jag vill, när jag vill och hur jag vill!

Den enda jag har att prata med nu är katten men hon dissar mig jämt ju haha. Jobbigt som fan. Blir ju seriöst ledsen!

Må detta dra över snart för jag kommer bli tokig! På riktigt!

Saknar er alla! Fan när detta är över ska jag ha en hejdundrandes jävla fest!

Det som inte blev...

Jag tänker inte nämna skiten vid namn. Vi vet redan vad det är.

Men helvete vad den ställer till. Jag blir mest påverkad på så sätt att den ändrar om precis allt man planerar. Jag hatar när mina planer går åt helvete. Jag behöver struktur och rutin. Fy fan. Detta rubbar ju allt och jag mår skit. Blir skitledsen.

Min stora stora plan har fått skjutas på framtiden. Och jag vet inte ens hur länge. Min själ gråter.

Den här helgen skulle vi ha åkt till Göteborg, vi skulle ses alla fem. Det här vi inte gjort sen i julas. Jag var så taggad! Och ända fram till i torsdags trodde vi det skulle bli av. Men så fick vi ändå ställa in. Fy fan!

Jag har också fått välja bort Karlstad nu. Tills vidare. Längtar sönder och mitt hjärta blöder över det.

Så nu sitter jag här istället och deppar hela helgen... Katten håller mig sällskap ibland. Hon bryr sig inte ett dugg om vad som händer ute i världen. Lyllo henne!

Jag saknar min familj! Jag saknar bebishäng och skitsnack med mina bffs i Karlstad. Jag saknar det livet som brukar vara.

Om två veckor har vi planerat att åka till fjällen! Snälla snälla snälla låt mig få komma iväg! Längtar heeeeeela vintern!

Ta hand om er därute!

Så trött på skiten...

Orkar inte ens nämna det vid namn längre. Men fan vad trött jag är på det nu!

Är trött på alla självutnämnda experter som tror dom vet bäst vad som är rätt och fel, och sprider massa skit och skrämselpropaganda på sociala medier och gör folk panikslagna och galna!

Trött på att det ska pratas om det precis hela jävla tiden!

Trött på hur folk plötsligt plockar fram sidor av sig själva som verkligen är så fruktansvärt ocharmiga!

Nej jag är inte rädd! Jag är inte orolig! Jag är bara less! Less på detta! På ovissheten och alla ändrade planer!

Hade planer i helgen och det gör ont i min själ att det inte blev av!

Sluta sprid massa falsk information! Sluta dra egna slutsatser! Lyssna på myndigheterna! Dom som faktiskt VET! Sluta klaga på regeringens beslut. Dom följer bara myndigheternas råd. Precis som vi ska göra. Myndigheterna vet bäst! Dom jobbar för helvete med detta! Du är bara nån hobbyexpert som läst nåt nånstans och därför tror dig veta. Nej överlämna det till proffsen!

Sluta läs på sociala medier. Kolla på nyheterna istället. Där kommer du få den rätta infon. Även om dom gärna frossar i överkant dom också. Det är ändå mildare än på sociala medier. Där 99% av det som skrivs dessutom bara är bullshit!

Ingen INGEN i hela jävla världen har facit på detta! Ingen kan helt veta vad som är rätt och fel i detta. Därför måste vi lyssna på dom som ändå har koll!

Vi kommer ta oss igenom detta! Det kanske tar sin tid men jävlar det kommer gå bra!

Ta hand om er därute allihopa!

Det där som kallas livet...

Ibland kommer dom där riktigt vidriga dagarna. När allt känns sådär äckligt svårt och bara hopplöst...

Idag är en sån dag. En dag när man bara vill krypa under täcket ni vet. Trött. Och less.

Motgångarna fortsätter men vad fasen. Jag har fallit förr och jag tar mig alltid upp igen. Men jag undrar allt ibland varför jag jämt ska drabbas?

Men men. Snart är det väl förhoppningsvis min tur. Snart ska väl jag också få ha lite flyt.

Tur att jag har världens bästa bästis iallafall! Som alltid stöttar no matter what.

Och alla andra fina vänner! Många är ni ju inte men helvete vad ni betyder mycket för mig!