Hej hej höst!

Nu kommer den smygande. Hösten 2020. Corona-hösten. Jag hoppas fortfarande att det stora stora jag hade planerat för våren kan ske i höst. Är så less på väntan. Så less på alla hinder som jämt ska komma i vägen.

Idag tänker jag mycket. På det året som varit hittills. På framtiden. På livet i stort.

Ledig måndag som delvis spenderats vid sjön. Där tänker jag bäst.

Tack till alla er som finns där. I vått och torrt. Nu är bäst!

3 år snart...

September är här igen. Den där svåra månaden. Månaden när min mamma togs ifrån mig. Om exakt 3 veckor har det gått 3 år. Känns fortfarande som 3 månader. Livets lotteri alltså.

Vi hade så mycket inplanerat att göra. Jag och mamma. Känns ibland som att jag fortfarande väntar på henne för att få göra allt det där.

Tack mamma för att du var du! Saknar dig varje jävla dag!