Ett helt halvt år...

Torsdagen den 21 september 2017 var en helt vanlig dag. Jag jobbade i golfkiosken och var ganska glad. Bara över en natt var precis allting förändrat. Det har nu gått 6 månader. Ett helt halvår, sen du vandrade vidare mamma. Att jag i 6 hela månader levt utan dig. Så ofattbart. Dom sista orden du sa till mig den där kvällen, när du låg helt däckad på toagolvet, dom ekar nu i mitt huvud. Varje dag, hela tiden. Till och med på nätterna. Så sömnen blir lidande och jag har svårt att fokusera på jobbet. Jag försöker fortfarande förstå. Varför du, fullt frisk, skulle bli tvungen att gå? Varför du skulle bli tvungen att släppa taget? Varför just du? Jag känner ilska, ångest, frustration. Jag väntar fortfarande på att denna mardröm ska ta slut. Att jag ska vakna upp igen och fortsätta livet. Även fast jag vet att detta är verkligheten. Sanningen. Jag måste lära mig leva utan dig mamma!

Jag önskar att den där sista gången jag såg dig i livet inte var sådär. Att dom sista orden du sa till mig inte skulle bli just dom. Att min sista upplevelse av dig inte skulle bli just den där. Jag önskar att jag hade vetat, då, det jag vet nu, att det var sista gången jag såg dig. Jag önskar att jag hade tagit chansen tidigare, att säga alla dom där sakerna som nu kommer tynga mitt hjärta för alltid.

Jag vill bara skrika rakt ut! Skrika tills min ork tar slut, tills min röst inte längre kan höras. Skrika ut min vrede, min frustration, min förbannade sorg, över hur jävla orättvist det är. Hur jävla fel det är, att du, och så jävla många andra, inte fick leva klart era liv! Alla ni som hade så många framtidsplaner för livet som ni aldrig fick leva.

Men jag kan lova dig mamma, jag ska göra allt, precis allt, för att på ett eller annat sätt, uppleva allt det som du och jag hade planerat. När sommaren kommer ska jag ge mig ut på cykeln och leta kontroller, så som du och jag glatt gjorde så fort det fanns tid över. Jag ska ta ännu en tur i Kristinehamns skärgård och kliva av på en av öarna, som vi pratade om i somras när vi åkte med båten. Jag ska åka till alla dom där andra ställena vi pratade om.

Och i juni drar vi hela familjen till Danmark. Det hade du älskat mamma, du som älskade Danmark! Men du kommer vara med oss ändå, det vet jag.

Det går inte att med ord beskriva hur jävla saknad du är. Hur mycket jag gråter efter dig på nätterna! Men varje natt är du med mig i drömmarna. Och varje morgon gråter jag av smärta för att jag måste lämna drömmen...

Tack mamma, för allt du gjorde och allt du var! Jag saknar dig så obeskrivligt mycket! 💕💕💕

💖 Min mamma lärde mig allt,

förutom att leva utan henne! 💖

Titanic!

Idag är det 100 år sen Titanic sjönk! Eller ja, vid den här tiden för hundra år sen hade den berömda båten redan sjunkit för längesen. Kl. 02.20 ca, enligt vad jag läst, sjönk det sista, akterdelen, på Titanic, ner i det stora kalla havet.

Nu i samband med 100-årsdagen skrivs det en massa om detta, och de visar massa TV-program och annat. Och den hyllade och populära filmen Titanic från 1997 med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio går nu åter upp på biodukarna runt om i världen, denna gången omgjord till 3D. Jag vet inte jag, kan tycka det är lite onödigt att göra en 3D-version av den filmen. Men men. Vad vet väl lilla jag...

Jag minns när den filmen precis kom ut, och gick på bio. Jag hade flera klasskompisar som var och såg den, och de älskade den! Jag såg den dock aldrig. Det dröjde flera år innan jag också såg den. Fast jag hade lika gärna kunnat inte se den. Jag har verkligen svårt för den typen av filmer. Alldeles för hemsk och sorglig för mig. Vilket är jävligt synd! För den är sjukt bra, och otroligt proffsigt gjord! Jag önskar jag inte hade sna problem med den, så jag kunde se hela filmen igen utan problem. Men men...

Iallafall, idag är det 100 år sen Titanic sjönk, och idag på TV visas därför första avsnittet av nya miniserien "Titanic". Ett antal kortare stories, om lite olika personer, om jag fattat det hela rätt, och hur det gick för de alla under denna katastrof! Låter onekligen spännande, och jag skulle gärna vilja se det! Vet dock inte om det är speciellt smart...

Men nu ska jag ut i solen en stund! Har precis vinkat av mina båda systrar, som nu lämnar Karlskoga för denna gång. :( Men vi ses redan nästa helg igen, så jag behöver inte sakna dem speciellt länge. :P

Puss och kram allihopa!

Ibland händer helt fruktansvärda och ofattbara saker...

Vet inte vad jag ska säga... Finner inga ord... Blir alltid berörd när jag läser om såna saker... Men nu blev man ju extra berörd, eftersom det är en släkting till en av mina närmaste vänner!!! Fy fan, så jävla ofattbart!!! Nej, jag vet verkligen inte vad jag skriva... Sånt händer ju bara inte... :'(

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13791131.ab

På nåt sätt känns det som jag känner den drabbade familjen lite också, för vi, jag och F, har pratat ganska mycket om de både när vi träffats irl, men även under våra nattliga msn-snack en gång i tiden (som jag btw saaaaaaaaaaaaaaaknar skitmycket!!!)... Jag har fått höra mycket om de, så även om jag inte träffat familjen personligen, så jag blir jag också extremt berörd... Har dessutomn fått se kort på den lille killen vid ett ar tillfällen, så jag har t.o.m ett ansikte på honom.... Jättfin!!! <3

Fick veta det igår kväll, sent, bland en av de första... Satt uppe halva natten och snackade via Facebook-chatten med min kära underbara vän F, och stöttade henne i chocken efter denna fruktansvärda tragedi!!! Att jag sen drömde mardrömmar när jag väl somnat gör mig inte ett skit denna gång... Jag kan ta det den här gången... Hellre hjälpa en vän i kris, än att slippa mardrömmar... Faktiskt...

Jag har därmed också fått mer detaljer om hela händelsen, än det som står i artikeln, men av respekt för familjen, släkten och alla andra nära anhöriga, så tänker jag inte skriva det här...

Det är bara så sjukt!!! Och man kan inte fatta att det händer!!!

Jag sänder alla mina tankar till den drabbade familjen, till min underbara vän F förstås, och till alla andra anhöriga!!!

Och F, du vet att jag finns här för dig!!! ALLTID!!! <3 Alltid, alltid!!! Klart man ställer upp för sina vänner!!!

Idag tycker jag denna låten passar exteremt bra:


Vila i Frid fina lilla kille!!!

Och ni andra: Var rädda om er, och om varann!!! Ge era nära och kära en extra stor kram!!! Man vet aldrig vad som kan hända, livet är jävligt skört...

Ta hand om er, och om varann!!!

Tio år sen...

Ja, idag är det ju då 10 år sen terrorattackerna i USA... Det sägs ju alltid att man alltid minns precis vad man gjorde när man fick reda på såna här saker... Och nej, inget undantag för mig...

Jag var i stallet... Vi hade precis haft ridlektion och skulle sadla av och sådär, jag stod och pratade med en tjej i min ridgrupp, och så kom hennes mamma för att hämta henne, och hon berättade att det flugit in ett flygplan i en byggnad i New York... Jag visste ju ändå inte vad WTC var då så, hehe... :P Fattade dock inte allvaret i det då, det fattade jag först senare!!! Ja, jag var 14 år, men jag hade inte sktibra koll på USA, jag ska vara ärlig och erkänna det...

Men jag minns också att några dagar senare hade de en tyst minut, det var under skoltid, så jag var i skolan då... Jag gick i 8:an och vi hade hemkunskap kommer jag ihåg... Lektionen hade typ precis börjat, så vi satt fortfarande kvar vid de borden där vi alltid hade samling före och efter lektionerna... Och så var det väl typ rektorn tror jag, som ropade upp i en sån där högtalartelefon, att det skulle vara en tyst minut, och att vi hela skolan skulle medverka... Men så ringde hans telefon precis när han pratat färdigt, och då minns jag att ett par av tjejerna i klassen började fnittra p.g.a det,m och sen kunde de inte vara tysta... Så de förstörde hela den tysta minuten, och jag minns att jag blev skitförbannad på dem!!! Fast sa ju inte det då men...

Vad gjorde ni när ni nåddes av nyheten??!!

Och ja, vad folk än säger och tycker om detta, och att det uppmärksammas så mycket som det gör idag, på 10-årsdagen (har sändningen från SVT på på TV:n i detta nu), så kommer man ju inte ifrån det faktum att denna händelse faktiskt har påverkat världen... Man har ju fortfarande de fruktansvärda terrorattentaten, med massmord, i Norge, i färskt minne och när jag hörde att det också var ett terrordåd så gick jag tillbaka till denna händelse för idag på dagen 10 år sen...

Och idag under de nyhetssändningar som varit på SVT under dagen har förstanyheten varit att polisen gripit fyra personer i Göteborg som var misstänkta för att förbereda ett terrorangrepp mot nån byggnad där det pågår en konstutställning, och de hade nån fest där, men alla som var på den festen fick evakueras ur lokalen p.g.a detta... Fy fan!!! :/

Ja, jag är en väldigt rädd och orolig person av mig, så jag blir livrädd när sånt händer... Idag är ingen bra dag för mig ur den synpunkten... :(

Så nej, nu vill jag inte skriva mer om detta... Hade tänkt lägga upp en bild om detta med anledning av årsdagen också, men jag klarar inte riktigt det känner jag... Jag tycker bilderna är för hemska, och jag har redan blivit så jävla uppskrämd!!! Vill lämna detta nu...

Om 1½ timme ska jag iallafall åka med mamma till Örebro för att hömta pappa som kommer med tåget... Skönt att få komma ut lite, har inte varit ute och iväg ordentligt på typ 3 daga,r så det är på tiden nu tycker jag... Dessutom är jag mycket piggare från min förkylning nu också, mest hostan som irriterar mig nu, hehe... :P Men även andra också tror jag, hehe... :P Så äckligt är det ju!!!

Tänder ett ljus

Har ju inte hunnit nämna nåt om detta ännu, eftersom jag varit bortrest i 5 dagar, var borta när det hände och de närmaste dagarna efter det...







Men jag minns mycket väl hur jag hörde om det första gången... Jag hade bara varit hos min kära vän F ett par timmar, vi satt på bussen ner till stan, jag, hon och hennes barn... Hon satt och kollade på sin iPhone, och såg det där, och berättade för mig att det hade smällt en bomb i centrala Oslo... Att en person dittills hade dött, men att det låg fullt med skadade och blodiga människor på gatorna, att flera hus var totalt sönderbombade, det såg ut som en krigszon... Jag kunde inte tro det först... Men blev rädd... Och då hade inte massakern på Utöya börjat än... Då visste vi inte ännu vilken jävla grej det skulle bli!!!







Men när vi var hemma igen sen och satt och kollade på TV:n, så sände de ju massa extra nyheter ang. detta, så vi fick se massa bilder, då var det fortfarande mest från bomben, och bara lite om skjutningarna... Men för varje sändning hade ju dödssiffran ökat... Sen efter det såg jag inte så mycket om det på TV, men fick ändå reda på att det var fruktansvärt, och att det faktiskt var ett terrordåd!!!







Det är mest sen jag kom hem som jag läst om det, och hört om det, och jag kan fortfarande på nåt sätt inte fatta det... Att det har hänt!!!







Helt sjukt... Att en sån grej händer HÄR, i Norden, så nära oss, i vårat kära grannland!!! Man kan knappt fatta det ju!!! Terrordåd i Norge, det är ju helt sjukt!!!







Jag har ju också en hel del bekanta i Norge, så jag blev allt lite extra orolig, särskilt eftersom några av de bor i närheten av Oslo, och nån t.o.m. inne i Oslo...







Kan skriva hur mycket som helst om detta egentligen, då det ju verkligen berör en, men jag har egentligen inte tid, då jag måste packa, inför 3 veckor på Öland, och även hämta ut min andra dator... Så jag får väl nöja mig såhär... Även om det finns otroligt mycket tankar och funderingar kring detta för mig just nu!!!







Men jag vill iallafall avsluta med detta (klicka på bilden så blir den större):




Idag har det gått en vecka sen det fruktansvärda ofattbara, och jag sänder all min kärlek och styrka idag till alla de drabbade i Norge!!! <3 Ni finns alla i mina tankar!!!



En ljusmanifestation kommer att äga rum i Stockholm idag, klockan 17, och hade jag haft möjlighet att medverka så hade jag gjort det, men nu kan jag tyvärr inte det... Så jag får tända ett ljus här hemma istället!!!