Ensamheten är ändå det värsta...

Det jäkla viruset skrämmer mig inte så mycket som alla omständigheterna runt omkring det. Folks panik skrämmer mig mer. Och den ofrivilliga ensamheten skrämmer mig extremt mycket.

Ensamheten gör mig galen! Träffar ju knappt folk på jobbet ens haha.

Saknar att kunna träffa vem jag vill, när jag vill och hur jag vill!

Den enda jag har att prata med nu är katten men hon dissar mig jämt ju haha. Jobbigt som fan. Blir ju seriöst ledsen!

Må detta dra över snart för jag kommer bli tokig! På riktigt!

Saknar er alla! Fan när detta är över ska jag ha en hejdundrandes jävla fest!

Det som inte blev...

Jag tänker inte nämna skiten vid namn. Vi vet redan vad det är.

Men helvete vad den ställer till. Jag blir mest påverkad på så sätt att den ändrar om precis allt man planerar. Jag hatar när mina planer går åt helvete. Jag behöver struktur och rutin. Fy fan. Detta rubbar ju allt och jag mår skit. Blir skitledsen.

Min stora stora plan har fått skjutas på framtiden. Och jag vet inte ens hur länge. Min själ gråter.

Den här helgen skulle vi ha åkt till Göteborg, vi skulle ses alla fem. Det här vi inte gjort sen i julas. Jag var så taggad! Och ända fram till i torsdags trodde vi det skulle bli av. Men så fick vi ändå ställa in. Fy fan!

Jag har också fått välja bort Karlstad nu. Tills vidare. Längtar sönder och mitt hjärta blöder över det.

Så nu sitter jag här istället och deppar hela helgen... Katten håller mig sällskap ibland. Hon bryr sig inte ett dugg om vad som händer ute i världen. Lyllo henne!

Jag saknar min familj! Jag saknar bebishäng och skitsnack med mina bffs i Karlstad. Jag saknar det livet som brukar vara.

Om två veckor har vi planerat att åka till fjällen! Snälla snälla snälla låt mig få komma iväg! Längtar heeeeeela vintern!

Ta hand om er därute!

Så trött på skiten...

Orkar inte ens nämna det vid namn längre. Men fan vad trött jag är på det nu!

Är trött på alla självutnämnda experter som tror dom vet bäst vad som är rätt och fel, och sprider massa skit och skrämselpropaganda på sociala medier och gör folk panikslagna och galna!

Trött på att det ska pratas om det precis hela jävla tiden!

Trött på hur folk plötsligt plockar fram sidor av sig själva som verkligen är så fruktansvärt ocharmiga!

Nej jag är inte rädd! Jag är inte orolig! Jag är bara less! Less på detta! På ovissheten och alla ändrade planer!

Hade planer i helgen och det gör ont i min själ att det inte blev av!

Sluta sprid massa falsk information! Sluta dra egna slutsatser! Lyssna på myndigheterna! Dom som faktiskt VET! Sluta klaga på regeringens beslut. Dom följer bara myndigheternas råd. Precis som vi ska göra. Myndigheterna vet bäst! Dom jobbar för helvete med detta! Du är bara nån hobbyexpert som läst nåt nånstans och därför tror dig veta. Nej överlämna det till proffsen!

Sluta läs på sociala medier. Kolla på nyheterna istället. Där kommer du få den rätta infon. Även om dom gärna frossar i överkant dom också. Det är ändå mildare än på sociala medier. Där 99% av det som skrivs dessutom bara är bullshit!

Ingen INGEN i hela jävla världen har facit på detta! Ingen kan helt veta vad som är rätt och fel i detta. Därför måste vi lyssna på dom som ändå har koll!

Vi kommer ta oss igenom detta! Det kanske tar sin tid men jävlar det kommer gå bra!

Ta hand om er därute allihopa!

Det där som kallas livet...

Ibland kommer dom där riktigt vidriga dagarna. När allt känns sådär äckligt svårt och bara hopplöst...

Idag är en sån dag. En dag när man bara vill krypa under täcket ni vet. Trött. Och less.

Motgångarna fortsätter men vad fasen. Jag har fallit förr och jag tar mig alltid upp igen. Men jag undrar allt ibland varför jag jämt ska drabbas?

Men men. Snart är det väl förhoppningsvis min tur. Snart ska väl jag också få ha lite flyt.

Tur att jag har världens bästa bästis iallafall! Som alltid stöttar no matter what.

Och alla andra fina vänner! Många är ni ju inte men helvete vad ni betyder mycket för mig!

Livet alltså...

Jag vet inte vad det är men hösten ska liksom alltid jävlas med mig av nån anledning. Just nu möter jag många motgångar... Men jag överlever alltid. Lite tröttsamt bara... Saker har inte helt gått enligt planen och jag är sjukt besviken.  Idqg är absolut inte min bästa dag...

Tacksam för fina människor i mitt liv iallafall! Som finns och lyssnar och stöttar!

Ibland suger livet

Livet ändå. Jävla svårt. Jävla komplicerat. Hatar alla tankar just nu. Allt blir säkert bra i slutändan men vägen dit var ju förjävla krokig alltså. Så jobbigt. Är förväntansfull. Också tacksam för alla som hjälper och stöttar och finns. Bäst!

Tacksam också för min fyrbenta sambo, hon får trösta idag i frånvaro av andra. Älskar!

Det här med livet...

Ikväll tänker jag. Många tankar. Svåra tankar. Livet alltså. Jävla komplicerad grej. Ibland blir man så trött på det. Trött på allt som stretar emot. Allt som inte går bra. Men ibland älskar man det. Just nu älskar jag inte livet överdrivet mycket kanske. Men det blir bättre. Det måste det. Jag kämpar på! Just nu har jag bara en enda dröm i livet och jag kommer göra allt jag kan för att den ska bli sann! Och även om vägen dit är krokig som fan och ganska dimmig, så har jag allafall kommit en bit på väg. Nervös. Men jag längtar. På ett nervöst sätt. Önskar bara demonerna i min hjärna ville försvinna.

TACK till er som stöttar mig i detta! 💕 TACK bästaste bästa bästis som står vid min sida varenda sekund i detta, som pushar mig som fan och ger mig hopp när jag börjar tappa tålamodet! Som får mig att hålla modet uppe och tro på mig själv! Att jag klarar detta! Så fucking tacksam att ha dig i mitt liv! Love yoooou! 💗💗💗

Tankar tankar tankar...

Ligger i sängen och kan inte sova. Som vanligt. Som alla kvällar. Är så trött. Men det är inte min hjärna. Den går på högvarv. Tusen tankar. Tankar om livet, tankar om framtiden. Tankar om alla planer jag har och allt som ska hända. Känns jobbigt. Lite spännande men jobbigt och svårt... Möter motstånd hela tiden men det är som det är. Så trött.

Snart är semestern slut och vardagen börjar igen. Allvaret. Snart dags att lämna Öland, paradiset, för den där läskiga vardagen hemma... Vill verkligen verkligen verkligen inte åka hem. Hösten smyger sig på. Denna höst känns mest skrämmande. Skrämmande och jobbig. Och jag brukar älska hösten annars.

Nä just nu är livet inte så happy men jag hittade bra visdomsord som får peppa mig på min väg under hösten...

Livet...

Livet alltså... En lurig sak. En svår sak. Ingen dans på rosor. Och mitt liv just nu. Svårt. Försöker förstå mig på det. Vill förstå.

Allting kommer blir bra. Till slut. Det vet jag. Det måste det.

Tålamod asså. Inte min bästa vän. Men nåt jag fått lära mig leva med.

Idag händer det nada på jobbet och då får jag tid att tänka. Inte bra.

Men är iallafall tacksam för dom få i mitt liv som lyssnar och finns där. Tack!

Ibland känns livet hopplöst men ni lyfter mig alltid. Tack!

Tankar om framtiden

Lite inaktiv på sociala medier just nu som ni kanske märker. Men det är mycket nu. Mycket jobb, mycket med nya lägenheten och framförallt, mycket tankar. Tankar om livet, tankar om framtiden. Tankar om allt möjligt egentligen.

Jag har stora planer på gång. Planer som möter lite motstånd emellanåt men jag är fan envis och jag vet vad jag vill så jag ger fan inte upp! Det kan bli tufft som fan men det får vara värt precis allt! För det är det jag vill och så är det bara!

TACK ni som stöttar mig i allt det här! Ni vet vilka ni är! Så jävla glad att ni är med mig!

TACK bästis Mikki för att du alltid lyssnar och stöttar och finns där för mig genom allt detta! Du är bäst!!!

Alla ni andra: Oroa er inte! Det ordnar sig säkert till slut... :) Önskar bara att vägen var lite enklare...

Flyttlasset går...

Oj vilken intensiv vecka! Efter flera månaders intensiva sökande, fullt av lägenhetsvisningar och bidgivningar, blev det så äntligen min tur, tack vare lite flyt, och i måndags skrevs kontraktet. 17 maj går flyttlasset till Rosendal, området där jag tillbringade mina första nästan 9 år i livet. Konstig känsla men spännande att flytta tillbaka dit... Lite extra kul att jag flyttar in i grannhuset till det hus vi bodde i på 90-talet haha. Who could have guessed?

Efter drygt 11 år i min lilla etta, är det till slut dags att uppgradera sig. Helt klart på tiden alltså!

Ska bli skönt att flytta, även om jag kommer sakna min första egna lägenhet, och den härliga omgivningen. Närheten till sjön och den mysiga gården.

Men nu får nån annan chansen att njuta av det istället. Idag var mäklaren på besök, för värdering och samtal. Galet hur mycket jag kommer tjäna på den, sen jag köpte den. Hade jag aldrig trott! Men ja, på 11 år hinner det hända mycket! Uppenbarligen.

Så nu börjar en intensiv period med flyttpackning, städ och flyttkaos.

Spännande, men också lite nervöst.

Men blir säkert bra i slutändan.

Sluta håna Greta

Ja Greta Thunberg ja. Nu har hon inte kommit på tal på ett tag men ändå. Hon är värd att lyftas. Och hyllas. Denna fantastiska tjej! En hjälte enligt mig.

Men inte enligt alla, helt uppenbart! Många är vi som rådiggar denna coola tjej. Men tyvärr är det också många som hatar henne. Så pass att hon hånas och drivs med hejvilt i sociala medier. Men varför? För att hon är funktionshindrad? För att hon är barn till en känd person? För att hon bryr sig om nåt viktigt? För att hon agerar?

Hon är en tonåring. En tonåring som vem som helst. En tonåring som brinner för nåt. Precis som vem som helst. Hon kanske bara råkar brinna för nåt extra extra mycket, vilket är fullt normalt för folk med hennes diagnos. I detta fall råkar det vara miljön, ett känsligt ämne för många. Men varför?

Vi borde alla bry oss mer om miljön, och vad vi gör med den. Vad vi lämnar till våra barn och barnbarn.

Men så har vi klimatförnekarna. Dom finns överallt. Dom som förtränger, som vägrar inse. Som glatt fortsätter flyga, slänga skräp på marken och struntar i sopsortering. Som skrattar åt Miljöpartiet och hånar såna hjältar som Greta Thunberg. En tjej som verkligen gör nåt. För att rädda jorden.

Kanske det helt enkelt bara handlar om avundsjuka. Att ni inte kom på idén först. Eller rädsla. Att ni vet att det hon gör är rätt men ni vägrar inse. Förnekelsen. Läskigt.

Nä jag vet inte jag, men jag blir arg. Arg, ledsen och förbannad, över erat vidriga beteende. Jag blir också orolig, över mänskligheten. Att vi, vuxna människor, med detta beteende, visar för barn att mobbning är helt OK. På riktigt?? Skärpning för fan!

Snälla sluta nu! Sluta upp med erat vidriga beteende! Sluta upp att kasta skit på denna stackars tjej. Hur skulle ni själva känna om det var eran dotter, syster, kusin eller vän? Det är bara fruktansvärt!

Dessutom, att leva med ett funktionshinder är nog jobbigt som det är ändå. Tro mig, jag vet. Det är en kamp, varje dag!

Att då bli offentligt hånad och mobbad, nä fy fan...

Nä för tusan, sluta håna Greta! Det räcker nu! Visa respekt för helvete!

Tack för ordet!

Dom bästa!

Ni vet när man ska sova men ligger och tänker massa massa så man inte kan sova...

Ikväll är en sån kväll... Mycket tankar nu! Om allt möjligt. Om livet, om framtiden, om alla planer jag har, om familjen, vännerna, ja, helt enkelt dom som betyder mest!

Min älskade fina familj. Min starka fina pappa med det stora skägget och sin speciella humor, mina fantastiska systrar som är kloka och duktiga och alltid har så bra tips och råd. Min bedårande systerdotter med sitt smittande skratt, dom härliga blonda lockarna och den busiga blicken. Hon som är allas solstråle och som vi alla älskar mest!

Och så självklart mamma. Min kloka, roliga, fina och helt fantastiska mamma, som jag delade så mycket härligt med, och som jag nu bär med mig i hjärtat konstant. Ibland såpass att hon känns så läskigt levande. Som jag önskar att jag fick krama och prata om livet med.

Och så mina underbara vänner också, dom bästa man kan ha! Som alltid lyssnar, stöttar och finns där, oavsett om jag orkar prata eller inte. Guld värda!

Dessutom har jag äran att ha fått en fantastiskt fin "extra-familj", och det är jag glad över!

Alla dessa fina, dom är bara bäst!!!

Alla dessa stora saker som väntar, är så tacksam för alla som stöttar mig i Det, som finns där, som inte dömer, som uppmuntrar och finns till! Så galet jävla tacksam alltså!

Och nu ska jag få spendera en hel vecka tillsammans med min underbara familj, i en stuga i fjällen, med massa skidåkning och mys!

Tacksamhet! Det är vad jag känner. Livet ger mig käftsmällar gång på gång, men tack vare alla dessa underbara, så orkar jag resa mig upp varje gång!

TACK ni fina fantastiska, NI är om BÄSTA!!! ❤❤❤

Det här med julen...

Jag älskar julen! Det har jag alltid gjort. Är nog mycket tack vare mamma, som var en stor julälskare! I år blir andra julen utan mamma, svårt att förstå... Förra året blev julen så... annorlunda. Den kom och gick och vi firade men inte så mycket mer. Kändes det som. I år kör vi på ordentligt! Och startar upp en ny jultradition. Vi firar julen i pappas nya stuga och det bara måste ju bli bra. En ny tradition men mamma finns alltid alltid med ändå. Nu är vi alla samlade och myser, gör julgodis, slår in julklappar och ja, ni vet, allt det där.

Om två dagar är det julafton. Igen. Fan vad fort det går! Ibland vill jag bara stoppa tiden. Bromsa, stanna upp, andas. Försöka förstå. Sen backa tiden och göra allt som vanligt igen. Laga och reparera. Så som det var. När mamma fanns och kunde göra julen sådär julig som bara mamma kunde.

Men jädrar, tycker vi ändå lyckas rätt så jäkla bra ändå. Mamma ler nog från sin himmel. Hon kan inte annat. Den här julen kommer bli himla fin även om mamma inte är med oss. Men hon sitter däruppe och håller ett öga på oss. För att ge oss den bästa julen vi kan få. Utan henne.

Julen VAR mamma. Mamma VAR julen! Och det är våran plikt att hålla det vid liv. Att hålla mammas julanda vid liv. Och jag tycker faktiskt i år att det går ganska bra.

GOD JUL på er alla därute! Ta vara på varandra och njut av eran tid tillsammans! Det kommer komma en dag när dom minnena är värda mer än guld!

Motgångarna älskar mig

Hösten alltså. Det är nåt med hösten. Det händer alltid nåt stort, som inte är positivt. Inget slår förstås förra hösten, den var värst på alla sätt och vis, men även denna hösten visat upp motgångar i mitt liv. Men jag börjar bli van Haha, mitt liv är präglar av otur och motgångar.

Meeen det som inte dödar gör dig starkare och jag är envis så detta klarar jag helt säkert ändå. Det är motigt nu, det är det helt klart, men jag kämpar på!

Trött konstant också och lättretlig och grinig. Men tack och lov att folk står ut med mig trots det.

Meeen. Snart är det nytt år och då väntar massa spännande nya åtaganden i mitt liv. Nervöst men ändå förväntansfullt. Och säkerligen kanon i slutändan. Tack alla som hittills stöttat mig! Ni är guld värda!

Ni andra får veta i sinom tid så ha tålamod. ;)

Kram och puss och alltihopa! ❤❤❤

Stora saker på g

Spännande saker är på gång att hända i mitt liv. Det behövde tänkas igenom både en och två och typ hundra gånger innan jag fattade beslutet. Ett stort beslut! Men tror det kommer bli bra.

Några har redan nåtts av denna stora nyhet. Och jag lovar att alla så småningom kommer att få veta. 

Känner mig nervös men samtidigt förväntansfull. Men nu när jag bestämt mig hoppas jag på det bästa och vet redan att jag får stöd från flera håll.

Det återstår ännu ett par månader av detta år men jag vet redan nu att 2019 kommer bli ett galet intressant och spännande år. För mig. Åh vad det kommer vara pirrigt. Men jag är fan redo nu!

Varför kan vi inte bara visa respekt?

Detta är nog det enda inlägg jag nånsin kommer att skriva, som handlar om politik.

Det är onekligen mycket sånt nu, när det jättesnart är val. Och ska jag vara ärlig, för min del är det alldeles för mycket politik. Folk kan inte hålla sams och det blir tjafs och bråk och massa diskussioner.

Är du en sån person som gärna skyltar med vad du röstar på, OK gör det då. Men snälla, lägg av och kasta skit på dom andra partierna. Det delas hejvilt massa skämtinlägg och parodiska bilder om partier och partiledare. Det skrattas och dom kallas för det ena öknamnet efter det andra. Varför, undrar jag? Dom är väl lika mycket människor som du och jag? Varför ska dom då bli kallade för "Stolpskott", "Idiot", "Totalt hjärndöd", "Total avsaknad av hjärnceller", "En skruv lös" och ja, ni fattar. Vad är vitsen? Jäkla kränkande beteende. Vad ger er rätten att bete er så?

Jag kommer aldrig nånsin att berätta för nån vad jag röstar på. Men jag har alltid röstat samma och jag kommer fortsätta med det. Och självklart finns det partier vars politik jag inte alls gillar och där jag inte alls håller med. Men jag kan iallafall behärska mig och kallar inte dom för fula ord bara för det.

För mobbning är absolut ingenting jag håller på med. Alla har rätt att få vara den dom är, utan att bli nedtryckta och kallade fula ord. Skitsamma om det är din egen syster eller en känd person.

En del åsikter och tankar ska man helt enkelt hålla för sig själv.

I övrigt hoppas jag att ingen därute röstar på nåt för att nån annan bett dig om det. Det är ditt eget personliga val, kom ihåg det!

Livet rullar på...

Herregud, den här bloggen ligger ständigt nära döden just nu. Måste fan bättra mig!

Eller så är mitt liv inte så spännande helt enkelt haha.

Har egentligen inget spännande att skriva nu heller. Livet rullar på och jag jobbar mest. Sommaren har kommit och gått. Men en kul sommar blev det. Danmarks-resan i början på juni, 2 veckor på Öland i juli och så hade jag en veckas semester förra veckan. Den blev rätt lugn men härligt var det.

Men nu jobbar jag för fullt igen. Känns som jag äntligen hamnat rätt jobbmässigt efter alla inhopp här och där. Men jag väljer att se det positivt och jag har ju fått prova det mesta i jobbväg så jag är ju erfaren och det är ju bra haha.

Så nu är det dags att ta sig an hösten. Ska bli både kul och spännande! Har en del inplanerat under hösten redan nu och det känns himla kul. Särskilt med tanke på senaste året, då det mesta stannat av och det inte hänt så där överdrivet mycket, mer än jobb...

Snart är vi inne i september. Det betyder också att det snart är ett år sen mamma dog. Jösses alltså vad fort det går! Helt sjukt. Och vilket galet overkligt år det varit.

Ser fram emot hösten. Gick miste om i princip hela hösten förra året, så i år ska jag verkligen ta vara på den. Men frågan är ju hur mycket höst det blir efter den här torra sommaren. Känns som det mesta torkat ut redan. Men men, det återstår att se och man får försöka tänka positivt som sagt.

Bjussar på en halvcharmig bild på mig.

Jag är inte skrockfull men...

...det händer mig seriöst alltid nåt på fredagen den 13de. Och igår var inget undantag.

Startade dagen med att jobba 8 timmar. Det gick ändå helt OK, förutom några småincidenter under dagen.

Sen hem och packa det sista, och fixa matsäck och sen gå iväg till bussen. Kom med en tidigare buss men det gör inget. Då hann jag ju in och köpa en dricka på Pressbyrån på stationen.

Tåget kom in tio minuter innan avgång. Så så långt inga problem. Men så stod det kvar. Det skulle gå 19.17 men när klockan blev 19.17 stod tåget fortfarande stilla. Jag förstod ingenting. Klockan hann bli 19.28 innan vi äntligen började rulla. Fick då ganska snart reda på att fördröjningen berodde på ett försenat anslutande tåg. Sen gick resan problemfritt, fick beskåda solnedgången från tågfönstret. Och i Falköping plockade vi in den tiden vi låg efter så förseningen blev till slut bara ett par ynka minuter.

P.g.a. avstängda spår under helgen så var sträckan Vårgårda-Göteborg ersatt med buss.

Väl framme i Vårgårda kliver jag av tåget och där står två bussar som det står "SJ Ersättningsbussar" på. Jag kliver på den ena, säger till chauffören "Göteborg?" och han svarar då: "Ja." så jag går lugnt och sätter mig. Sätter i hörlurarna och kanske var det det som blev mitt fall. Han säger nåt, men jag uppfattar inte allt. Bussen börjar rulla. Först mot Alingsås. I Alingsås kliver alla utom typ 5 personer av. Tre av dom övriga kliver av på hållplatser längs vägen i utkanten av Alingsås. Så kvar på bussen sitter jag och en tjej till. Jag meddelar familjen att snart är jag i Göteborg. Strax efteråt ringer pappa och sen slumrar jag till. Och ögonblicket senare blir jag väckt av den andra tjejer. Hon frågar mig om jag ska till Göteborg och berättar sen att den här bussen kör tydligen inte till Göteborg utan vi skulle ha bytt buss i Alingsås, men han ska nu vända tillbaka till Alingsås.

Han släpper av oss i Alingsås och sen får vi ta oss till Göteborg bäst vi kan själva. Klockan är nu ca 22.50. Jag lyckas se att det går en buss till Göteborg 23.10. Så jag sätter mig vid den utgången. Klockan blir 23.10 men ingen buss kommer. Men ca kvart över kommer en annan buss, så vi frågar honom och han säger då att nästa buss kommer ca 23.40. Jag känner mig halvt uppgiven och så jävla less på allt!

När klockan är ca 23.37 så dyker det upp två bussar. Den ena ska tydligen till Göteborg. Puh ÄNTLIGEN!!! MEN... då uppstår nästa problem. Stationen stänger 23.00 och är låst så vi kommer inte ut till bussarna. Vi är inlåsta! Jag får halvt panik och blir skitstressad. Men tillslut hittar vi en dörr som går att öppna och ena busschauffören släpper in oss via en personslgrind. Bussen  går nästan direkt till Göteborg, med endast ett stopp på vägen och jag kommer till Göteborg ca 00.30, två timmar efter att jag skulle kommit fram!

Världens största eloge till pappa som alltså satt på stationen i Göteborg i två timmar mitt i natten och väntade tålmodigt på mig. Han är bara bäst alltså!

Eftersom pappa inte hade bil den här gången så blev det taxi från stationen.

Nu hoppas jag att jag kan få ersättning för denna resa för det är jag fan värd!

Tips till SJ: Skylta bättre och ge bättre info när ni sätter in ersättningsbussar, så man slipper massa sånt här strul!

Bild från min nästan en timme på bussterminalen i Alingsås.

Mellan vinter och vår

Måste bli bättre på att blogga. Men just nu händer inte så mycket i mitt liv.

Nu i veckan bytte jag arbetsplats, från Café Köppen på Möckelngymnasiet, till Café Ekeby på Komvux. Svårt att säga om det går bra på nya stället efter bara 3 dagar. Men jag hoppas iallafall det blir bra. Saknar dock Köppen för det var sjukt kul! Men, jag var ju bara vikarie så jag visste att det skulle ta slut nån gång...

Och förra veckan var det påsk. Spenderade hela påsken ensam för pappa var på Öland. Jag tog promenader och gjorde cykel-premiär. En mysig men lugn långhelg blev det.

Och en kväll gick jag bort till Östra kyrkogården. Mamma har inte fått nån grav än, men jag tände ett ljus i minneslunden och satt en stund där för att tänka på mamma. Det var en magisk kväll med underbart vacker solnedgång så det var en perfekt kväll att sitta där och samla lite tankar. Tog en runda runt kyrkogården sen också, mamma älskade ju att gå runt där!

Idag har varit en lugn dag och imorrn blir nog likadan. Vi får se helt enkelt, vad som händer...

Kram på er, och massor av kärlek! 💖💖💖