söndag 14 oktober 2012

Tårögd

Jag blir fan på riktigt rörd när jag tänker på hur underbar jävla klass jag har! Jag är fan lyckligt lottad som har fått en sån fin klass! Jag älskar den! Den är bara bäst! Jag vill inte byta ut den mot nånting i hela hela världen! Inte nånting!

Vi är verkligen som en enda stor familj! Vi tar hand om varandra, ger varandra massor med kärlek och styrka när man behöver det, och ja, finns helt enkelt bara till för varandra! Alltid! När som helst. När man behöver det.

Jag har fått förmånen att få dela massa fina, härliga, roliga, mysiga, häftiga ögonblick och minnen tillsammans med ett gäng fina, underbara människor, som ger mig så mycket glädje och styrka. Det går inte att med ord beskriva, men jag känner mig verkligen otroligt lyckligt lottad!

Att få omgärdas av alla dessa fina människor varje dag gör mig lycklig! Även en dålig dag (för tro mig, jag har en hel del såna) får mig att vilja kliva ur sängen och gå till frukosten, för jag vet att jag ska få träffa mina fina klasskompisar, och jag vet att det är SÅ värt det. Deras närvaro ger mig kraft och styrka att orka ta mig igenom dagen. Det betyder så sjukt jävla mycket!

Och oj, vad blödig jag låter nu, men ni anar inte hur stort och betydelsefullt det här är för mig! Jag börjar på riktigt gråta när jag tänker på hur mycket klassen gör för mig. Ja, för alla. För varandra. Vi ställer upp för varann, och det är det som är så fantastiskt! Man hjälper varandra när nån får problem, eller man försöker lösa problemen tillsammans. Det finns alltid nån att prata med om man känner att man behöver det. Och sånt är viktigt för mig.

Sen att man är tillsammans med folk som delar samma intresse, det gör förstås mycket också.

Vi gör massa roliga saker tillsammans. Varje middag är hur kul som helst, och den är nåt att se fram emot varje dag. Middagen är ju nästan den bästa stunden på dagen, haha! :P

Ja, jag är så jävla glad att jag tackade ja till den här kursen. Så glad att jag kom in på den här kursen för det första. Var ju lite tveksam till att börja med, men nu känns det bara SÅ rätt! Jag vill (som sagt) inte byta ut det här mot nånting annat i hela världen. Tanken på att det här underbar äventyret en gång ska ta slut, ger mig på riktigt ångest, men allt roligt måste ju ta slut nån gång. Så är det ju, sorgligt nog. Men som jag sa till en klasskompis häromdagen, jag försöker verkligen ta tillvara på varenda minut här i Forsa, och njuta av stunden, men ja, sånt ÄR svårt för mig!

Men jag är så glad för det jag har just nu, och jag är så sjukt lycklig över att jag får lära känna alla dessa fina, underbara, härliga, grymma människor. Vad som än händer, så kommer de alltid ha en stor fet plats i mitt hjärta! Alltid. Ja, det är en sak som är säker. Och det här året kommer jag aldrig att glömma. Aldrig nånsin! Jag kommer bära med mig det som ett fint och varmt minne i hjärtat för resten av livet.

Oj jösses, hjälp, vilket blödigt inlägg. Men jag behövde skriva det känner jag.

Jag älskar att vara i skolan, och den känslan är underbar!

Den här lördagkvällen blev en kväll jag troligtvis aldrig kommer glömma. TACK ni tjejer som var med, för att ni var med och gjorde den här kvällen så fantastisk! Jag ser redan med glädje fram emot nästa trevliga kväll!

Och TACK klassen för att ni finns i mitt liv! Ni är bara helt enkelt bäst!

Nu kan man kanske fundera över vad det här inlägget egentligen fyller för funktion. Inte så stor kanske. Men det skiter jag i, jag ville skriva det iallafall. För det kändes viktigt för MIG! Och för att jag låg och tänkte på just det nu när sömnen inte vill infinna sig.

Men nu får det nog vara slut med blödigheter för den här gången. Hjälp, jag blir nästan chockad över hur jag lyckades få det så enormt blödigt!

Tack för mig för nu, såhär mitt i natten, eller denna tidiga morgontimma snarare! Hoppas ni alla sover gott!

Puss och kram


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar