Men det kan ju faktiskt också vara nåt positivt. Det betyder ju att jag trivs och att jag verkligen har det bra. Att jag kommer sakna det jag skiljs ifrån. Dom jag skiljs ifrån. Framförallt dom skulle jag säga. Världens bästa klass!
Jag minns att jag satt och diskuterade detta med Angelica på frukosten sista dagen innan påsklovet, förra torsdagen alltså. Och då kunde vi båda komma överens om att vi kommer sakna detta. Hela det här livet liksom. Internatslivet, umgänget, allt sånt där!
Jag kan inte sluta tänka på det, och jag kan inte låta bli att känna separationsångest, trots att det ändå är rätt lång tid kvar. Jag vill kunna njuta av den sista tiden, och verkligen ta tillvara på den, istället för att bara känna massa ångest. Men jag funkar liksom inte så. Och det är jävligt synd! Jävligt synd!
Jag vill inte ens tänka på den dagen vi slutar. Jag har redan upplevt den känslan en gång förut, för två år sen! Jag vill inte uppleva den igen, den är hemsk! Och den här gången kommer det bli hundra gånger värre! Typ. Jösses, vad jag kommer böla. Hela veckan förresten, hela sista veckan kommer bli sjukt känslosam. Mycket tårar kommer det bli, det vet jag redan nu. Först ska utställningen plockas ner, och sen ska vi skiljas ifrån varandra. Usch! Hemsk tanke!
Jag kommer säkert sörja i nån vecka, det gjorde jag sist. Men samtidigt är det nånting som säger mig att jag kommer träffa alla igen. Eller så vill jag bara tro det! Bara för att dämpa den värsta ångesten!
Nä, jag vet inte jag. Men separationsångest är nåt jag kommer få lära mig leva med den närmaste tiden. Det kommer inte bli lätt, men jag ska kämpa! Får ju heller inte glömma bort att ha kul. Det är ju ändå dom roliga minnena man vill och ska bära med sig, sen när allt är slut. När den där värsta sorgen har lagt sig, och man tillslut ändå kan tänka tillbaka på det med glädje, och minnas alla fina stunder man hade tillsammans. Det är ju dom jag vill minnas! Men en sak är iallafall säker, och det vet jag redan nu: Vad som än händer, och hur mycket (eller lite) jag än kommer träffa dom här personerna i framtiden, så kommer dom alltid finnas med mig i hjärtat! Alla 11 + dom två som slutat, kommer för alltid ha en mycket mycket mycket speciell plats i hjärta. För alltid! <3
Puss och kram på er alla fina!
 |
| Bilden kommer från: kunskaperomlivet.wikispaces.com |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar