Promenad - Men till vilken nytta?

Var ute på en promenad nyss. Gjorde en paus i städandet, vädret lockade ut mig. Och jag hade saker jag ville fota.

Men ja, känns ju halvbra nu. Fan, vad vemodigt allt ska vara just nu då! :( Vad man än gör just nu, så blir det jobbigt. Men promenader är nog ändå det värsta av allt. Det är ju då man börjar tänka. Det är då alla tnkar kommer. Alla jävla tankar! Jag tänkte mest att "ja, här är det säkert sista gången jag går", "varför har jag inte gått här oftare" och en massa såna saker. Kameran hade jag såklart med mig, så det blev en hel del bilder! :P Men fan, just nu kan jag ju inte göra nånting utan att det ska kännas piss. Utan att jag ska få ångest. Är jag på mitt rum blir jag ledsen, sentimental och sorgsen, för jag ser hur urpackat det börjar bli, är jag ute blir jag ledsen, sentimental och sorgsen, för jag vet att jag snart inte kommer bo här länge. Om en vecka kommer jag inte ha allt det där runt knuten, om en vecka kommer jag inte kunna gå bort till kohagen och titta på korna, jag kommer inte kunna ta den där grusvägen bort mot husen, och bort mot vägen som går över 84:an. Jag kommer inte kunna gå till "den där skogen" som jag blivit så välbekant med nu, och som jag gillar att gå i, jag kommer inte kunna gå bort till sjön och fota kyrkan och bergen när jag vill. Jag kommer inte ha ladugården på andra sidan vägen, känna ko-lukten när jag går till Ica. Jag kommer t.o.m. att sakna ko-lukten. :(

Nej usch, jag vill inte! Jag vill inte sluta här, jag vill inte skiljas från min fina underbara klass, jag vill inte flytta härifrån! Forsa är mitt hem!

Nej usch vilken jobbig dag! Deppig söndag idag! :(

Forsa, jag kommer sakna dig! :(

Tänk att sista helgen här i princip enbart skulle ägnas åt städning. Kul liv...

Men nu ska jag nog fixa mig lite middag! Så jag orkar några timmars städning till innan kvällen. Imorrn börjar sista veckan. Sista veckan i skolan. Sista veckan på Forsa Folkhögskola. Sista veckan på Fotolinjuen i Forsa. Den jobbigaste och känslosammaste veckan på hela det är året! Usch, vill inte ens tänka på fredag. Inte redan nu! :( Nej, den dagen kommer komma iallafall, vare sig man vill eller inte, och fortare än man kan ana. Bara att acceptera.

Nepp, middag vare. Puss och kram på er!