Igår kom jag bl.a. att tänka på när vi var på Hornslandet. När vi gick upp tiiidigt tiiidigt för att åka iväg och fota gryningsljuset. Det var i september. Då hade vi bara gått här en månad! Känns faktiskt inte som det, känns som vi hade gått här länge då. Att vi hade känt varann längre. För ja, vi kände ju knappt varann då. Och vad lite vi egentligen visste. Och det var mycket som var annorlunda då också, jämfört med nu. Men vad mysigt det var! Som sagt, vi gick upp sjukt tidigt, åkte i totalmörker ut till Hornslandet. Alla var sådär lagom trötta, det blåste kallt så alla frös också! :P Jag minns hur jag fick sluta fota där ute vid vattnet, för jag hade tappat känseln i fingrarna av blåsten. För att jag hade lånat ut mina vantar. Men hur jag sen fick låna av en annan klasskompis. Sen åkte vi till nån skog, där vi åt frukost på parkeringen och gick en lång bit upp på ett berg. Där satt vi och bara hade trevligt!
Vi kom tillbaka lagom till lunchen, och sen somnade typ dom flesta. Jag sov i soffrummet i två timmar, haha. :P
Det är det minnet som rullar upp starkast, och oftast, när jag tänker på allt vi gjort. Men jag tänker också på när vi var vid den där hyttan. Den där regniga dagen, jag fick så ont i ryggen så jag knappt kunde röra mig. Var inte det till och med före Hornslandet?! Tror det var redan i augusti faktiskt.
Och när vi var på filmfestival i Strömsbruk. Hur vi inte kunde se en av filmerna, för det blev nåt fel, har jag för mig. Men mysigt var det i vilket fall! :)
Och redan andra dagen var vi ju iväg på utflykt. Då var vi iväg till Iggesund, och bruket, för att kolla in våran ena lärares utställning. Haha, då kände vi verkligen inte varandra! :P
När vi fick fota kompisporträtt. Hur svårt jag tyckte att det var, och hur jag verkligen inte kände Axel då.
Och all tid vi tillbringat i studion. Framförallt under hösten! Vad roligt vi alltid hade när vi var där, hur varenda fotografering spårade ur på slutet! Men vad mycket roliga bilder vi fått sen då! :P
Alla fina mysiga filmkvällar vi haft. Det var ju som mest intensivast under hösten. Nu under våren har det inte blivit många. Synd.
Och vi får ju absolut inte glömma den där supertrevliga middagen, några av oss tjejer från klassen var iväg på! Var på gång med en till, men då blev det snöstorm, och vi myste med film nere i fotokällaren. Åt middag ihop där nere och kollade på film. Ville så gärna få till en sån middag till, men nu är det nog mer pengarna som stoppar mig. Var på gång med en fika, men det kom av sig lite. Och riktigt riktigt synd!
När jag stod och pratade om alla dessa saker med ett par klasskompisar i tisdags, kom vi fram till att det mesta av allt det här vi gjort, framförallt utflykterna, gjorde vi under hösten! Men visst har det hänt saker under våren också.
När vi var i Stockholm i februari t.ex. Vi åkte ner över dagen, gick på Fotografiska, och några av oss tjejer gick och fikade på Wayne's. Vad mysigt vi hade!
Film- och glasskvällen vi hade i april.
Och så får vi ju absolut inte glömma den underbara middagen med hela klassen, på kvällen på vernissage-dagen! Hur urspårad den blev för vissa av oss, men ändå inte på ett sånt där pinsamt sätt. Och hur personalen lät oss vara kvar trots att dom stängt för länge sen. :P
Det var nog det senaste ögonblicket som är lite starkare. Men mycket har det ju blivit att minnas! Hjälp, vad mycket vi hunnit med! På ett år! Och ännu är det inte helt slut. Händer fortfarande en del saker framöver.
Men ja, jag är iallafall väldigt nostalgisk just nu. Och många av alla dessa minnen gör mig extremt extremt sentimental. Kan knappt tänka på dom utan att börja gråta. Men det är kanske positivt också, jag vet inte. Men det är så svårt. Det är väl just det där att man aldrig kommer få uppleva dom igen, på det sättet. Man kommer aldrig få vara med om just det ögonblicket igen. Minnen man inte kan återuppleva! Det är ju skitjobbigt.
Ja, det är en skitjobbig tid just nu, men jag ser det ändå som lite positivt, att jag känner. För då visar ju det att den här klassen faktiskt betyder nåt för mig! Att den har gjort intryck på mig!
Fan klassen, jag kommer sakna er så jävla mycket när vi slutar här! Vill inte att det ska ta sluuuuuut! :'(
Men jag känner också att vi säkert kommer ses igen. Det måste vi! Jag känner nu att jag är beredd att kunna ta steget till att det händer. Det är också nåt jag lärt mig här i Forsa!
Men fan, ni är så fina! Och vi är så jävla grymma! :D Vi är helt enkelt bäst! Fan, vad jag kommer sakna er! :'( Ni är så jävla underbara, varenda en utav er. Ni är fan bäst, och jag älskar er så jävla mycket!
Kram och puss och allt det där. Får sluta här nu innan det blir alltför blödigt.
 |
| Bästa klassen! <3 På vernissagen för 1½ vecka sen. :) Pappa är fotograf. :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar