Världens bästa!

Jag har fasen världens bästa fadderbarn! Är så stolt över att vara fadder till just henne!

Förra veckan fick jag ett brev från mitt fadderbarn, och då ihop med brevet kom det även en jättefin teckning som hon hade ritat. :) En teckning på hennes by. Hon skriver inte brevet själv ännu, men jag blir alltid så glad av att läsa de breven. Varje gång skriver de om hur glada och tacksamma hela familjen är över att hon har mig som fadder, och hur tacksamma de är över pengarna jag skänker. Och hon berättar gärna om när hon har köpt nåt nytt för pengarna. Åh, jag blir så glad! :D Ja, jag blir nästan rörd faktiskt, haha, blödig som jag är. :P Men det ÄR verkligen en sån himla fin grej att vara fadder. Att hjälpa ett litet barn, hela hennes familj, och ja, rentav hela hennes by, till ett bättre liv, det är en underbar känsla!

Jag är så himla glad över att jag tog beslutet att bli fadder, då för 4 år sen. Det är lätt ett av de bästa besluten jag nånsin tagit i hela mitt liv! Det är verkligen en fantastisk känsla att läsa breven man får, där familjen skriver hur tacksamma de är över pengarna jag skänker.

Dock är det lite jobbigt nu, när jag inte själv har så mycket pengar. Och så höjde de dessutom fadderbidraget med 30 kronor efter jul, så numera betalar jag istället 230 kronor. Men att ge upp fadderskapet nu, skulle kännas så jävla fel! Jag skulle känna mig som att jag övergav mitt fadderbarn, att jag svek henne, och det vill jag då rakt inte!

När jag blev fadder hade jag mer pengar än jag har nu, så då var det inga problem. Men nu blir det lite jobbigt. Jag får ju iallafall studiebidrag från CSN, tack vare att jag pluggar distanskurser, men det bidraget är ju inte mycket. Men ja ja. Jag får ihop det iallafall, så än så länge behöver jag väl inte oroa mig...

Valet av organisation var inte helt lätt. Jag satt och tittade runt en massa innan jag bestämde mig. Men till slut blev det iallafall Barnfonden. Jättebra organsiation! Fast jag gillar iofs alla de där organsationerna. De gör ett fantastiskt jobb!

Drömmen är förstås att nångång få åka och besöka mitt fadderbarn, men så var det ju det där med pengar... Extra kul också att jag kunde välja just Gambia, eftersom jag varit där själv. Ett land som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, efter mitt besök där!

Jag önskar verkligen att fler fick känna den underbara känslan av att vara fadder. Min önskan är att fler vill bli faddrar, för de behövs verkligen!

Jag älskar att vara fadder, och jag är sjukt stolt över mitt fadderbarn! Jag älskar att få följa hennes uppväxt, och läsa om hur allt går i skolan, och hur det går för familjen på deras gård.

Jag råder verkligen varenda en av er att göra som jag, och bli faddrar ni också! Jag lovar er, ni kommer INTE ångra er!